Catching up and discussing the blog-situation

Jag har bloggat sen jag var 12 år gammal. Från Blogg.se där allt startade, till att testa både det ena och det andra innan jag blev värvad till Finest som deras toppbloggare. Vidare därifrån hängde jag en kort stund på United Influencers (eller kallades sidan så? Något med United i alla fall…) till att senare bli värvad till Tourn som jag nu bloggar för. Jag har till och med varit fram och tillbaka på Devote för att se vad som ger mig mest. På Tourn har jag andra som sköter i princip allt åt mig förutom skriften vilket är otroligt skönt, men det ger ingen marknadsföring vilket är lite halvdant.

Det jag försöker komma fram till är att jag saknar att blogga. För ett par månader sedan tog jag bort allt material jag någonsin skrivit vilket nu känns lite tråkigt, men fortfarande relevant. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva längre, bara att jag vill det. Det har ju varit en sådan stor del av mitt liv så länge. Vi får se vart det landar, men här är lite av vad den här senaste veckan bjudit på och även lite om vad jag har att göra i de kommande dagarna.

// I was 12 years old when I started my first blog. From Blogg.se where everything started, to try out the most before I got acquired to Finest as their top-blogger. Apart from that I hung out at United Influencers (or was it even called that? Something United at least..) until I got acquired to Tourn, whom I’m now posting for. I have even posted for Devote to see what gives me the most. At Tourn I have others who manages everything except for my writing which is very convenient, but it gives me no marketing, which is not that convenient.

What I’m trying to say is that I miss blogging. A couple of months back I deleted all of my material which seems a bit sad, but is still something I would do again back then. I don’t know what to write, just that I want to – it’s been such a big part of my life for so long. We’ll see where it lands, but here is a little some-some from the last week and also what I’m about to do the next couple of days.

Jag har faktiskt inte varit ute något värst mycket. Knappt alls. Å andra sidan har det blivit en hel del Irish coffees hemma framför TVn, men också lite drinkar på olika barer för att ha något att göra om kvällarna. Det är mycket som hänt i mitt liv de senaste månaderna så jag har mest jobbat med att förändra mig själv till att gilla läget. Det känns som jag äntligen accepterar hur läget är och gör något åt det. Jag har förstått att jag inte kommer någon vart om det inte är jag själv som ändrar på det. Jag är trygg i nuet och glad att jag är där jag är just nu. Jag ser en ljus framtid framför mig! 🙂

// I’ve actually not been out quite much. Barely nothing. On the other hand there’s been a few Irish coffees in front of the TV, but also a few drinks out on different bars to have something to do at the eves. There’s so much that has happened in my life the last couple of months so I’ve just worked with adjusting myself to like what’s going on. It feels like I’m finally accepting what’s happened and what to do about it. I’ve understood that if I don’t change it, it won’t change at all. I’m comfortable in the ”now” and happy to be where I am right now. I see a lightened future ahead of me! 🙂

De senaste veckorna har lärt mig att vara kreativ när det gäller till att träffa vänner jag inte träffar varje dag, men också till att göra saker som man inte hittar på varje dag. I lördags tog jag och Alex med oss te, varm choklad, cheese balls och värmeljus till sjön där vi bara satt och pratade. Det var supermysigt och lugnande för själen (även om det var iskallt sista halvtimmen haha!).

// The last couple of weeks has taught me how to be creative in forms of reaching out to friends I don’t see everyday, but also just to do things I really want to do that I don’t pursue everyday. This last Saturday night me and my friend Alexandra brought tea, hot coco, cheese balls and candles to the lake, just to sit down and talk. It was a nice time and I enjoyed it to the fullest (even though the last 30 minutes where ice-cold!)

I övrigt jobbar jag på i butiken. Vet inte riktigt hur framtiden ser ut, men mitt närmaste mål är Åre om 27 dagar som jag verkligen ser fram emot! Utöver allt detta har jag ett par möten att gå på i veckan, men jag ska försöka att ta det lugnt också och hinna med en fika eller två. Har lite vänner jag bokat upp mig med som jag ser fram emot att ta tag i. Så kul. <3

// Apart from everything I’ve already told you I still work in the store. I don’t know where my future is going, but my nearest goal is Åre in 27 days which I really look forward to! Apart from that I have a few meetings this week, but I’ll try to chill a bit too and go for a few Swedish fikas. 🙂 I have a few friends I’ve booked to hangout with which I really look forward to too. So fun. <3

Why all of my blogs and posts are deleted

So, I just wanted to come on here for those of you who actually reads the blog (who are you by the way???) and talk about why I’ve done what I’ve done and actually what I did. So, I deleted all of my blogs, I even deleted my Twitter since all of my posts was posted there too. The reason for it is rather simple. I just got tired of people knowing everything about me and I knew nothing about them.

I happened to find myself in situations where girls (first and foremost) has read my blog and acted ignorant against me. So many times I found myself in thoughts going: ”okay, so they’ve read the blog, they’ve given some thoughts to it and has now an opinion about me while I have nothing on them and I can’t defend myself because I don’t know what they read”. Maybe that’s not the case, but in the end that was what made me delete everything.

Tourn though is a great place to blog and they even gave me my own web-adress, so I still wanted to keep it. I sat down and tried to come up with what I wanted to do with this blog and I figured that it would be too hard for me to just quit the blog completely. Outfits and small talk doesn’t actually tell what I feel about myself or about others, so. how would a person be able to judge if they had nothing to judge but my personal style regarding clothing? I’ve uploaded like 3 posts here yet, and I feel like it’s working out. You know, me, uploading whenever I feel like it, sometimes more, sometime less. No stress.

The goal was just to let people read me the first time they met me, not through a blog on the internet. I want to be a fresh, unwritten leaf just as they are. Ain’t that fair?

Still though, I love writing, also I love English so I thought I’d do some basic writing on here when I feel like it (like some nights ago when I felt like writing about Jimi Hendrix), and also I like clothing, so I’m not ready to let this blog go. Blogging has been a part of my life since I was 12 and I do it because of how much I love writing, photographing and editing, also doing videos but that’s another project that’s still way too scary.

I’m not saying that I’m famous or that I’m a blogging-genius, I ONLY do it because it makes me feel good and happy. Please take that in. You don’t have to follow this blog unless you feel like it’s fun. I don’t even care if you follow it or not, this is for me, not for you.

Feel free asking questions if you like.