Att ha försämrat arbetsminne på en arbetsplats

ATTENTION DEFICIT HYPERACTIVITY DISORDER

De flesta inläggen jag har skrivit har varit ”ytliga”, men jag känner att det finns något jag vill gå in närmare på som är lite mer personligt och förhoppningsvis med en relativt hög igenkänningsfaktor så att ni som läser kanske känner er lite mindre ensamma, samtidigt som jag får kanalisera vad det är jag känner väldigt ofta och hur mitt liv fungerar.

För ett par år sedan diagnostiserades jag med ADHD. Folk som inte känner mig på djupet märker inte av att jag har ADHD (tror de själva, men jag vet definitivt själv när den påverkar mig och bland annat då jag exempelvis kan vara väldigt svår att boka in något med), till skillnad från dem som står mig närmst. De ser den ofta. Typiskt för min ADHD är bland annat saker som nedanstående:

– Jag har sällan ett mellanläge. Antingen är jag väldigt energisk eller så är jag dödstrött och går inte att få kontakt med.
– Jag har väldigt svårt för att komma igång, speciellt när det blir många saker samtidigt.
– Jag blir väldigt lätt orolig.
– Jag har väldigt dåligt minne.
– Jag har också koncentrationssvårigheter och kan bli så arg att jag inte kan lyssna på den jag är med om någon gör irriterande ljud. Jag kan inte stänga det ute och fokuserar därför på fel saker medan en annan inte märker av det.
– Jag blir stressad OTROLIGT lätt.

Det låter kanske som egenskaper vi alla besitter, men jag vill bara börja inlägget med att de som har ADHD och har gått igenom en utredning gör det för att de har problem i vardagen, alltså varje dag. En person som har svårt att starta upp något då och då eller har koncentrationsproblem efter en natts dålig sömn har alltså INTE diagnosen ADHD.

Under min gymnasietid tog jag Concerta för att kunna fokusera. Jag tyckte det kändes bättre, men eftersom medicinen bara höll i sig i 6 timmar så fick jag ont i huvudet redan på tunnelbanan hem och orkade inte plugga, mest troligt för att jag fokuserat så hårt under dagen. I trean åt jag knappt medicinen alls för jag kände inte att jag behövde den mer. Nu på senaste så har jag känt att det kanske ändå är dags igen att få lite hjälp in i arbetslivet för just nu börjar min vardag bli lite trasslig igen.

Den här videon har jag gråtit till så många gånger av igenkänning. Hur jobbigt livet är ibland, men hur skönt det är att veta att man faktiskt inte är ensam. Ta dig gärna tiden att titta på den, den är ändå ganska kort.

Jag har alltför många gånger gråtit mig till sömns av hat mot mig själv för att:

– Jag kan inte berätta en historia utan att glömma bort vad jag pratade om flera gånger. Och när du avbryter så blir jag så frustrerad, för då hittar jag inte tillbaka.
– När saker förändras blir jag förvirrad och kan inte acceptera det eftersom jag godkänt mitt schema och vant mig vid det redan. Att ändra något är jättejobbigt.
– Mitt minne är så kort och jag skäms varje gång jag behöver fråga en extra gång, eftersom det blir så ofta.
– Jag blir aldrig nöjd och kan aldrig sätta mig ner och njuta eftersom jag redan börjat spåna på något nytt. Hur ska jag kunna göra något med mitt liv om jag alltid kommer tänka så?
– Jag är dålig på att lyssna för jag har så mycket jag vill berätta. Det är så mycket som händer i hjärnan på mig som jag vill dela med mig av.
– Jag tror att alla hatar mig när de inte ler när de pratar mig. Jag överanalyserar och det är nog det jag mår nästan sämst över i min vardag och som jag jobbar hårdast på.

När jag skäms över mig själv så är det inte för att jag är rädd för vad du ska tycka. Jag skäms över hur jag inte passar in och för att jag är en loser. Jag har så lätt för att trycka ner mig själv och spä på med ännu fler anledningar till varför min ADHD gör mig till den sämsta personen i världen. Jag vet inte hur många gånger jag önskat bort min ADHD av skam och ilska. Av irritation att jag inte kan göra som alla andra och få det att funka. Det värsta är nog när du säger ”jag tror också jag har ADHD, jag har lite svårt att fokusera ibland”. Då blir jag arg. Du skulle bara veta hur det är att ha ADHD, då skulle du inte stå där och vara så himla glad, för ADHD är så jävla jobbigt. Det är inte bullshit.

Jag får det att låta som att min ADHD är det värsta som hänt mig, men sanningen är att absolut, det kan vara en så kallad ”superkraft” även om jag inte är helt bekväm med att använda det ordet. Om jag vänder på alla tråkiga sidor och försöker göra dem till positiva så fungerar jag såhär:

– Jag vet hur jobbigt det är att själv inte förstå så det gör mig till en bra lärare när jag ska förklara annat för andra och det gör att jag säger hej och ler varje gång eftersom jag vet hur mycket det kan göra för en person som har en dålig dag.
– Mina idéer kommer med hejdlösa impulser och jag vet att det gör mig till en rolig person att umgås med.
– Jag är kreativ, positiv och försöker alltid göra det bästa av situationen. Det är jag stolt över med mig själv.
– Jag är driven, snabbtänkt, smart och tänker utanför boxen. Jag vet att vill jag starta ett företag någon gång så kommer jag kunna fixa det, bara jag tror tillräckligt hårt på mig själv och omsluter mig med bra människor och affärspartners.
– Om du blir min vän så kommer jag göra allt i min makt för att du ska fortsätta vara det och ger inte upp dig. Detta för att jag har svårt att släppa in folk så nära inpå, så när du väl är därinne så är du viktig för mig och då släpper jag dig inte över en natt. Jag vill kalla mig själv en bra vän som finns i nöd och lust, och om jag uppfattas så, så är det det jag är mest stolt över.

Det som är jobbigt med min ADHD är att jag kan känna mig väldigt dum i sammanhang där jag inte känner min omgivning så bra, men när jag har nära vänner omkring mig som jag vet tycker om mig så kan jag släppa mig själv lös och må bra. Som att jag får vara mig själv och inte behöver vara i den där boxen som folk annars föredrar att man är i eftersom man lätt blir lite jobbig annars.

Jag hoppas verkligen att ni efter det här inlägget förstår att ADHD kan uttrycka sig i olika former, mer än bara en ”aggressiv kille som klättrar på allt och har nära till sina känslor”. Det finns så mycket mer som definierar en ADHD-person, och om ni vill höra mer så får ni gärna ställa frågor. ADHD är verkligen något jag brinner för att prata om och jag vill att ni ska förstå att det är inte en ”låtsas-sjukdom”. Diagnosen har påvisats att ha samband i hjärnan, alltså fysiska bevis, och är därför inte bara bluff.

Life update: Finally mentally stabile and happy

Yesterdays look:

Favorite shirt – Ralph Lauren / Bracelets – Sophie by Sophie & a graduation gift / Ring – it’s actually a ring remade of a Swedish 1-crown but I don’t know the designer, I (kind of) borrowed it (because it’s mine now, now you know mum!) from my mum / to this I wore a pair of flared black, high rise jeans.

Hej på er!

Nu kan jag nog säga att veckan nästan är överstökad. Jag praktiserar på RMPR tre gånger i veckan, främst mån-tis-ons (med vissa undantag), men den här första veckan på PR byrån har varit intensiv och gjort att min hjärna känner sig rejält mättad nu. Det är mycket inför Ellegalan och mycket att lära sig. De här tre första dagarna har bestått av att lära känna märkena RMPR har som kunder, utlåningar, regestreringar av plagg och lite gång hit och dit för bland annat att lämna ett par skor till en stylist som skulle styla en influencer på fredag. Wow! Jag trivs verkligen redan jättebra och ser fram emot att få vara där hela våren! Nu ska det dock bli skönt att få smälta allt nytt från denna vecka så jag är fylld med energi inför nästa.

Resten av veckan kommer jag bara jobba och träna. Det ska bli både roligt och superskönt. Träningen har jag lagt på hyllan under de här tre dagarna för att jag skulle få sova så mycket som möjligt och inte stressa, jobbet saknar jag också så det ska bli kul! Livet är så otroligt skönt just nu och jag uppskattar det verkligen till fullo! Jag känner mig mentalt stabil och som att jag har ett mål, en morot. Någonstans jag vill komma och som faktiskt inte känns så långt bort längre.

Jag retweetade det här häromdagen och det fick mig verkligen att vakna till. Det är jag i ett nötskal som är så stressad hela tiden med att saker måste hända nu-nu-nu. Jag har ett långt liv kvar att leva, jag måste lära mig njuta av resan och inte bara tänka på målet. Det är vardagen och därmed resan som tar mig till målet, men målet är bara ett plus, en morot som sagt.

// Hey guys! I think I can say that my week is already over with. I’m at my internship at RMPR three times a week, mainly mon-tues-thirs (with a few exceptions), but this first week at the PR agency has been intensive and has made my brain completely saturated. It’s a lot facing the Ellegala and there’s a lot to learn. These first three days has consisted of getting to know the clients of RMPR, lending operations, registrations of garment and a bit of walking, including leaving a pair of shoes to a stylist who will style an influencer on Friday. Wow! I like it so very much and I look forward to being there this whole spring, though it’s going to be nice to melt all of this new stuff so that I’m ready and filled with energy to next week.

For the rest of this week I’m going to work out and work. It’s going to be both fun and supergood. My work out has been put to the side these three days since I wanted to sleep as much as I could and stress as little as I could, I do miss work aswell, so it’s going to be fun to work again. Life is so incredible nice right now and I appreciate it to the fullest! I feel mentally stabile and as I have a goal, a carrot (do you even say that in English?). I know where I want to be and that I’m on my way to get there.

I retweeted this the other day and it really made me wake up. It’s me in a nutshell, stressed that everything needs to happen now-now-now. I have a long life to live and I need to enjoy the ride, not just the goal. It’s my everyday life and therefore the ride that’s the important thing, the goal is just a plus.

Känner ni också igen er i det här? Hela året efter att man tagit studenten tycker jag har varit exakt så. Jag har vetat ett par år nu vad jag vill plugga men jag kom ju tyvärr inte in på programmet jag sökte och därför blev jag så svag på något vis. Jag tappade självförtroendet för en stund, men det är skönt att vara på bana igen. Jag hoppas att ni är det med. <3 Det är dessutom så otroligt skönt att ha massor att längta efter. Om lite mindre än tre veckor åker jag och Isac till Åre vilket bara det ska bli helt fantastiskt. Nedräkningen har börjat!

Vill ni att jag skriver mer om karriär och vill ställa frågor eller få tips så är det bara att kommentera. Jag berättar mer än gärna om mina erfarenheter, planer och mål. Jag tycker det är viktigt att vi både inspirerar och inspireras av varandra. Att vi delar med oss bäst vi kan!

// Do you recognize yourselves too? This whole year after my graduation has been just like this. I’ve known for a couple of years now what I want to study but unfortunately I didn’t make the program I wanted to study and that really got to me. I lost my self-confidence for a second, but it’s nice to be on track again. I hope you’re too. <3 It’s also so nice to have things to be longing for. In less than three weeks I and Isac are going to Åre which is going to be fantastic. The countdown has begun!

Do you want me to write more about career and want to ask questions or get tips it’s just for you to leave a comment. I’d love to tell you about my experience, plans and goals. I think it’s important that we both inspire and inspires by each other. That we share as best as we can!

People who inspires me

Jag har alltid fått inspiration från människor i allmänhet. Folk på stan, på internet och i tidningar, från konst och allt annat möjligt. Något jag märkt däremot är att jag tar mer inspiration från män än vad jag gör från kvinnor, även om jag kanske inte kan klä mig exakt likadant. Jag ser färger, mönster och detaljer som ger mig inspiration att stjäla. Här är några ikoner jag får mycket inspiration av och som jag beundrar.

// I’ve always gained inspiration from people in general. People in the city, on the internet and in magazines, from art and everything else. Something I’ve realized though, is that I take more inspiration from men than I do from women, even though I may not dress exactly like them. I see colors, patterns and details that gives me inspiration to steal. Here’s a few icons I gain a lot of inspiration from and admire.

Lenny Kravitz – the secret fashionicon

Hur ofta ser man egentligen Lenny Kravitz i annan färg än svart är det första jag vill ifrågasätta. Det andra jag vill säga är att om man inte sett bilden på Lenny Kravitz med för stor scarf… under vilken sten har du levt? Jag skulle vilja påstå att Kravitz är en outtalad modeikon som inte syns särskilt mycket men som är där och alltid är lika ball. Så säker på sin stil och nej, jag håller kanske inte med om allt han sätter på sig, men jag får väldigt mycket inspiration från honom helt klart. Det enkla blandat med detaljerna typ, som jag alltid tjatar om.

// How often do you really see Lenny Kravitz in another color than black is the first question I want to ask. The second thing I want to say is that if you haven’t seen the picture of Lenny Kravitz in a scarf that’s too big… under which rock have you been living? I would like to claim that Kravitz is an unspoken fashionicon who doesn’t show up in media a lot but is still there and always just as cool. So stylish and no, I don’t agree with everything he’s wearing, but I do get a lot of inspiration from him. The simple mixed with the details, which I always nag about.

Jimi Hendrix – the fantastic tragedy

Någon annan jag tjatar om är Jimi Hendrix, som dog vid 27 års ålder av överdos, är bara den ballaste jag vet, och den som kanske skrämmer livet ur mig mest. Jag har otroligt respekt för den människan och hur duktig han var med musiken och hur han bara var som han ville vara. Ball och bold typ. Jag har inga ord, jag vet fortfarande inte vart min fascination kommer ifrån, men människan är bara inspiration. Man undrar hur mycket bra musik som kunde ha släppts om han inte gick bort så fort.

// Someone else who I’ve nagged a lot about here on the blog is Jimi Hendrix, who died at 27 by an overdose. He’s the coolest man I know and maybe also the one that scares me the most. I have such an incredible respect for that man and his music. He was just cool and bold. I have no words, I still don’t know where my fascination comes from, but that human being is just inspiration and that’s it. You can’t help wondering how much great music that would’ve been released if he didn’t pass away that fast.

Martin Hansson – the newbie

Medan Jimi Hendrix inte har mycket att tillföra vår samtid och Lenny Kravitz också till viss mån inte tillför så mycket mer än svart med detaljer så får jag desto mer inspiration från Martin Hansson nu för tiden. Martin klär sig väldigt ”nu” och det finns mycket att ta från. Jag tittar mest på färger och mönster när det kommer till honom, liksom material. Hur gör man det till något feminint jag också kan bära?

// While Jimi Hendrix hasn’t a lot to add to our time and Lenny Kravitz to a certain degree doesn’t add more than black with details, I get the more inspiration from Martin Hansson nowadays. Martin dresses very ”now” and there’s a lot to get from that. I look the most at colors and patterns when it comes to him, and also materials. How do you do that to something feminin that I can wear?

Catching up and discussing the blog-situation

Jag har bloggat sen jag var 12 år gammal. Från Blogg.se där allt startade, till att testa både det ena och det andra innan jag blev värvad till Finest som deras toppbloggare. Vidare därifrån hängde jag en kort stund på United Influencers (eller kallades sidan så? Något med United i alla fall…) till att senare bli värvad till Tourn som jag nu bloggar för. Jag har till och med varit fram och tillbaka på Devote för att se vad som ger mig mest. På Tourn har jag andra som sköter i princip allt åt mig förutom skriften vilket är otroligt skönt, men det ger ingen marknadsföring vilket är lite halvdant.

Det jag försöker komma fram till är att jag saknar att blogga. För ett par månader sedan tog jag bort allt material jag någonsin skrivit vilket nu känns lite tråkigt, men fortfarande relevant. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva längre, bara att jag vill det. Det har ju varit en sådan stor del av mitt liv så länge. Vi får se vart det landar, men här är lite av vad den här senaste veckan bjudit på och även lite om vad jag har att göra i de kommande dagarna.

// I was 12 years old when I started my first blog. From Blogg.se where everything started, to try out the most before I got acquired to Finest as their top-blogger. Apart from that I hung out at United Influencers (or was it even called that? Something United at least..) until I got acquired to Tourn, whom I’m now posting for. I have even posted for Devote to see what gives me the most. At Tourn I have others who manages everything except for my writing which is very convenient, but it gives me no marketing, which is not that convenient.

What I’m trying to say is that I miss blogging. A couple of months back I deleted all of my material which seems a bit sad, but is still something I would do again back then. I don’t know what to write, just that I want to – it’s been such a big part of my life for so long. We’ll see where it lands, but here is a little some-some from the last week and also what I’m about to do the next couple of days.

Jag har faktiskt inte varit ute något värst mycket. Knappt alls. Å andra sidan har det blivit en hel del Irish coffees hemma framför TVn, men också lite drinkar på olika barer för att ha något att göra om kvällarna. Det är mycket som hänt i mitt liv de senaste månaderna så jag har mest jobbat med att förändra mig själv till att gilla läget. Det känns som jag äntligen accepterar hur läget är och gör något åt det. Jag har förstått att jag inte kommer någon vart om det inte är jag själv som ändrar på det. Jag är trygg i nuet och glad att jag är där jag är just nu. Jag ser en ljus framtid framför mig! 🙂

// I’ve actually not been out quite much. Barely nothing. On the other hand there’s been a few Irish coffees in front of the TV, but also a few drinks out on different bars to have something to do at the eves. There’s so much that has happened in my life the last couple of months so I’ve just worked with adjusting myself to like what’s going on. It feels like I’m finally accepting what’s happened and what to do about it. I’ve understood that if I don’t change it, it won’t change at all. I’m comfortable in the ”now” and happy to be where I am right now. I see a lightened future ahead of me! 🙂

De senaste veckorna har lärt mig att vara kreativ när det gäller till att träffa vänner jag inte träffar varje dag, men också till att göra saker som man inte hittar på varje dag. I lördags tog jag och Alex med oss te, varm choklad, cheese balls och värmeljus till sjön där vi bara satt och pratade. Det var supermysigt och lugnande för själen (även om det var iskallt sista halvtimmen haha!).

// The last couple of weeks has taught me how to be creative in forms of reaching out to friends I don’t see everyday, but also just to do things I really want to do that I don’t pursue everyday. This last Saturday night me and my friend Alexandra brought tea, hot coco, cheese balls and candles to the lake, just to sit down and talk. It was a nice time and I enjoyed it to the fullest (even though the last 30 minutes where ice-cold!)

I övrigt jobbar jag på i butiken. Vet inte riktigt hur framtiden ser ut, men mitt närmaste mål är Åre om 27 dagar som jag verkligen ser fram emot! Utöver allt detta har jag ett par möten att gå på i veckan, men jag ska försöka att ta det lugnt också och hinna med en fika eller två. Har lite vänner jag bokat upp mig med som jag ser fram emot att ta tag i. Så kul. <3

// Apart from everything I’ve already told you I still work in the store. I don’t know where my future is going, but my nearest goal is Åre in 27 days which I really look forward to! Apart from that I have a few meetings this week, but I’ll try to chill a bit too and go for a few Swedish fikas. 🙂 I have a few friends I’ve booked to hangout with which I really look forward to too. So fun. <3

Summer throwback

HOODIE – BRANDY MELVILLE / TRASHY JEANS – ZARA (and that’s about all you see in this photo except for a glass of wine and my phone..)

A few months ago, summertime, a friend of mine threw a party at her house, these photos are from that night. I miss it a lot, and I remember myself being a bit stressed about wanting to go home early because I worked the next day. Still I had fun. I always have a great time during those parties. That friend of mine actually went to South Africa a few days ago and she’ll stay for a while. I’ll miss her!!