People who inspires me

Jag har alltid fått inspiration från människor i allmänhet. Folk på stan, på internet och i tidningar, från konst och allt annat möjligt. Något jag märkt däremot är att jag tar mer inspiration från män än vad jag gör från kvinnor, även om jag kanske inte kan klä mig exakt likadant. Jag ser färger, mönster och detaljer som ger mig inspiration att stjäla. Här är några ikoner jag får mycket inspiration av och som jag beundrar.

// I’ve always gained inspiration from people in general. People in the city, on the internet and in magazines, from art and everything else. Something I’ve realized though, is that I take more inspiration from men than I do from women, even though I may not dress exactly like them. I see colors, patterns and details that gives me inspiration to steal. Here’s a few icons I gain a lot of inspiration from and admire.

Lenny Kravitz – the secret fashionicon

Hur ofta ser man egentligen Lenny Kravitz i annan färg än svart är det första jag vill ifrågasätta. Det andra jag vill säga är att om man inte sett bilden på Lenny Kravitz med för stor scarf… under vilken sten har du levt? Jag skulle vilja påstå att Kravitz är en outtalad modeikon som inte syns särskilt mycket men som är där och alltid är lika ball. Så säker på sin stil och nej, jag håller kanske inte med om allt han sätter på sig, men jag får väldigt mycket inspiration från honom helt klart. Det enkla blandat med detaljerna typ, som jag alltid tjatar om.

// How often do you really see Lenny Kravitz in another color than black is the first question I want to ask. The second thing I want to say is that if you haven’t seen the picture of Lenny Kravitz in a scarf that’s too big… under which rock have you been living? I would like to claim that Kravitz is an unspoken fashionicon who doesn’t show up in media a lot but is still there and always just as cool. So stylish and no, I don’t agree with everything he’s wearing, but I do get a lot of inspiration from him. The simple mixed with the details, which I always nag about.

Jimi Hendrix – the fantastic tragedy

Någon annan jag tjatar om är Jimi Hendrix, som dog vid 27 års ålder av överdos, är bara den ballaste jag vet, och den som kanske skrämmer livet ur mig mest. Jag har otroligt respekt för den människan och hur duktig han var med musiken och hur han bara var som han ville vara. Ball och bold typ. Jag har inga ord, jag vet fortfarande inte vart min fascination kommer ifrån, men människan är bara inspiration. Man undrar hur mycket bra musik som kunde ha släppts om han inte gick bort så fort.

// Someone else who I’ve nagged a lot about here on the blog is Jimi Hendrix, who died at 27 by an overdose. He’s the coolest man I know and maybe also the one that scares me the most. I have such an incredible respect for that man and his music. He was just cool and bold. I have no words, I still don’t know where my fascination comes from, but that human being is just inspiration and that’s it. You can’t help wondering how much great music that would’ve been released if he didn’t pass away that fast.

Martin Hansson – the newbie

Medan Jimi Hendrix inte har mycket att tillföra vår samtid och Lenny Kravitz också till viss mån inte tillför så mycket mer än svart med detaljer så får jag desto mer inspiration från Martin Hansson nu för tiden. Martin klär sig väldigt ”nu” och det finns mycket att ta från. Jag tittar mest på färger och mönster när det kommer till honom, liksom material. Hur gör man det till något feminint jag också kan bära?

// While Jimi Hendrix hasn’t a lot to add to our time and Lenny Kravitz to a certain degree doesn’t add more than black with details, I get the more inspiration from Martin Hansson nowadays. Martin dresses very ”now” and there’s a lot to get from that. I look the most at colors and patterns when it comes to him, and also materials. How do you do that to something feminin that I can wear?

Things you didn’t know about me

Ni vet att jag velat komma igång med bloggandet igen nu ett tag men inte riktigt kommit till rätta med vad jag vill publicera för typ av innehåll. Jag tänker att jag kör på nu så får vi se delvis vad jag själv tycker om det men också vad ni tycker om att läsa. Många av er har följt min blogg sen många år tillbaka men vissa läsare är nya – därför kör vi jag en liten ”saker ni inte visste om mig” så ni kan lära känna lite detaljer om mig. 🙂

// You know that I’ve been wanting to start up my blogging again for a while now but I haven’t really found out what I want to post, content-wise. I’m thinking that I’ll begin just going with the flow and see both what I like and also what you like reading. Many of you has followed my blog since years back but some of you are new here – that’s why I’m going to start off with a little ”things you didn’t know about me” so that you can learn some details about me. 🙂

❥ Sen jag var ungefär 14 år har jag vetat att jag har ett hjärtfel, men ett ofarligt sådant. Mitt hjärta dunkar utan rytm och det är som sagt helt ofarligt, men innan jag visste om det så skrämde det mig på nätterna när jag låg vaken och undrade vad som var fel på mig.
// Since I was about 14 years old I’ve known that I have a heartdisease, but a harmless one. My heart pounds without a rhythm and that’s totally harmless as I said, but before I knew what was the ”problem” I laid awake at night scared not knowing what was wrong with me.

❥ För att fortsätta på sjukdoms-spåret så har jag i ett år nu haft ont vid mitt understa revben. På senare tid har jag fått ont runtomkring hela revbenen men senast idag fick jag remiss till sjukgymnastik efter att ha både röntgats och gjort ultraljud. Förhoppningsvis får jag veta vad som är felet snart…
// To continue with my health-problems I’ve had a pain around my lowest rib on the right side for about a year. Lately I’ve started to feel pain around all of my ribs, but today I’ve gotten a referral to physiotherapy after both x-ray and ultrasound. Hopefully I’ll know what’s wrong with me soon…

❥ Jag lever efter min kalender. I den skriver jag in absolut ALLT jag gör, från möten och jobb till en utgång. Om jag inte gör något alls någon dag så använder jag dagens sida i kalendern som dagbok, så av den anledningen tycker jag att det är pinsamt att visa min kalender för andra vilket jag föredrar att inte göra.
// I live by my calendar. I write about absolutely everything I do, from meetings and jobstuff to a night out. If I don’t do anything at all one day I use the page as a diary, so for that reason I think it’s embarrassing to show my calendar to others and I prefer not to.

❥ Jag är alltid sist med att hoppa på nya trender, men jag har en del grejer jag älskar, speciellt inredningsmässigt där jag inte följer trender över huvud taget men som jag absolut inte kan släppa. Mina posters med rock-legender som Jimi Hendrix och andra ikoner som tavlor med samma typ av stil är de bästa jag vet. Jag älskar även Mats Theselius-stolarna, som många äldre vet vad jag menar, men det är nog ingen i min ålder som förstår mig om de ens hade vetat vad det var. (Inlägg med både stolarna och posters hittar ni HÄR)
// I’m always the last one to jump on a trend, but there’s a lot of things I love which is not a trend, specially when it comes to interior design. My posters with rock-legends such as Jimi Hendrix and many other icons on the wall with the same type of colors and styles is the best interior detail I know. I also love the Mats Theselius-chairs, which many older people know what I mean, but most people my age has probably no idea what I’m talking about. (Post with both the chairs and the posters you can find HERE)

❥ Jag och Isac är på g att bli sambos. Hur och när är fortfarande lite oklart men förhoppningsvis inom en snar framtid och då lär det bli på en av mina favoritgator i hela stan, På Södermalm såklart. Håll alla tummar ni har att det blir av men just nu kan jag säga att vi ligger på en 90% om det inte är något som skulle bli knas helt plötsligt.
// I and Isac are in the making of living together. How and when is still a little bit unclear but hopefully within the nearest future we’ll live together at one of my favorite streets in Stockholm, Södermalm of course. Hold all of your thumbs that this’ll happen but at the very moment I can say that there’s 90% done if not all of a sudden there’ll be a problem.

❥ Jag har verkligen kommit igång med min Twitter på senaste och tycker själv att jag är lite rolig hehe. Ni kan följa mig HÄR! Jag har precis startat ett nytt konto så jag har väl typ bara 10 följare eller något just nu. 🙂
// I’ve really begun using my Twitter lately and if you ask me I think I’m quite funny hehe.. You can follow me HERE! I’ve just started a new account so I think I have only about 10 followers or so haha 🙂

❥ Man kanske inte kan tro det men jag är otroligt teknisk av mig och kan lösa de flesta problem själv när det gäller nätverk, tv-apparater, sladdar, datorer, telefoner och bluetooth-kopplingar. Jag tänker väldigt logiskt när det kommer till det tekniska och är en problemsolver i grund och botten vilket är ett jäkligt bra hjälpmedel.
// You may think it’s hard to believe, but I’m incredibly technical and can solve most of the issues regarding networks, televisions, cords, computers, phones and bluetooth-connections. I think very logically when it comes to the technical stuff and I’m a problemsolver which is a a hell of a good tool when it comes to that.

Interior design I wouldn’t be able to be without

So, for me to be moving out is coming closer for each day and that has totally started some interior design-thoughts inside of me. I don’t really know how everything will look in the end, but I do know that there are some details I wouldn’t be able to be without in my new apartment. Some of them I wanted to share with you down below.

As you may have understood from my latest posts, I love Jimi Hendrix and I wouldn’t feel like it was a home if it wasn’t for Jimi on a huge painting over my couch. I like this naked, stripped style since you can match it to almost anything. I prefer earthy tones with colors as white, grey, beige and brown, to a contrastcolor as maybe light pink. As light as possible, and if it’s to a dark wooden floor I’m out. Done. Loving it.

To match the huge painting I’d love a huge couch beneath. I like this grey color, but if it was a little bit lighter and a bit mot beige it would’ve been perfect. I like the mix of Chesterfield and velvet, but unlike Chesterfield I would never choose a leathercouch. Never ever.

I like floor lamps of Scandinavian design. I prefer danish designs in general and this one is a favorite that I would place by the couch.

Introducing to you, my favorite designer right now, Mats Theselius. He makes amazing armchairs and this is my exact favorite that I’d like to invest in someday in the future. Now though, it’s way too expensive. This one costs about 60.000 Swedish crowns if I remember correctly. See this one to the couch in the same beige color. Wow what a match. I want!!! Maybe with the legs in copper though?

A tragedy

// I’ve been listening to the music, to the riffs, to his voice through ”The Wind Cries Mary”, ”Hey Joe” and ”All Along The Watchtower” since I was a child. Even when I didn’t want to listen my father played his songs and jammed his songs on his own guitars in the living room while I at last fell asleep in my bedroom. Jimi has been a part of my life since I was born, but it’s not until now I know the real story.

Of course I’ve known the cause of his death, the joining of 27 club and a bit of his history, but while reading through the internet, through Wikipedia and whilst googling quotes and interviews, I feel a deep anxiety. I’m having hard to breathe and I feel such pain for Hendrix. I know he lived his life just as he wanted to, but still I feel sick to my stomach from listening to the music, truly understanding him. I guess.

27 club in general scares me. Deep inside I have a fear of dying the year I turn 27, even though I know I don’t have and will never have drug problems or any issue that will cause my early death. Still, I feel stressed about the whole 27 club-thing. It’s depressing how such fantastic artists as Janis Joplin, Jim Morrison, Amy Winehouse and Kurt Cobain. I can’t help myself from wondering what would’ve come next if it wasn’t for their death. The fantastic music that would’ve kept being released. Most of them died because of drugs and alcohol. It’s a tragedy what stress, accomplishment-anxiety and the drugs do to people who could’ve had longer lives with love, families and great music.

It’s a total tragedy. //