Picknick på Fredhällsklipporna

Hej på er!

Fredagen blev riktigt mysig, med tanke på att dagen därpå är den första dagen på en vecka som jag började jobba 11 istället för 9. Därför tänkte jag att jag kunde passa på att göra något även om jag skulle jobba dagen därpå. Nu är jag äntligen ledig förresten, i två dagar.

Hur som helst, vi passade på att äta picknick på Fredhällsklipporna, precis under där jag bodde när jag var yngre. Det är en av mina favoritplatser i Stockholm, jag verkligen älskar att vara där. Vi köpte med oss grillad kyckling, coleslaw, potatissallad, en baguette och även en miniskumpa. Ni vet de där som man fick på studenten? Massor av sådana har jag kvar så jag tänkte att nu var ett bra tillfälle att utnyttja den.

På klipporna kollade vi solnedgången medan vi lekte leken ”vad tänker jag på” och pratade. Eftersom jag inte hinner vara särskilt social under kvällarna då jag jobbar eftersom jag bara hinner äta för att sedan gå och lägga mig så kändes det skönt att äntligen få slappna av på något annat sätt än att sova en hel natt innan det är dags att jobba igen…

Det börjar gå upp för mig nu att jag kanske inte kommer börja plugga, och det gör mig ganska nojig. Sjukt alltihop nu, det är allmänt väldigt mycket i livet som händer just nu. Och, dessutom, nu rabblar jag bara. Vi hörs sen <3

Att bli överkörd för att man är för snäll

Har ni någonsin känt att ni har svårt att säga nej? Att även när kroppen bankar av trötthet och ovilja så kan du inte säga nej? Det kan handla om en kollega som ber dig utföra en arbetsuppgift, en kompis som du bestämt med ska ses eller vad som helst. När att säga nej är tyngre än att låta huvudvärken, illamåendet eller oviljan sitta i medan du gör det något bett dig om?

Det där är jag, typ varje dag. Jag är egentligen ganska tuff och kan säkert i flera sammanhang uppfattas som det, men ibland, i tillställningar där jag vill passa in kan jag känna att det väger tyngre att vara tyst än att säga ifrån, eftersom det kan skapa konflikter mellan antingen familj, kompisar eller kollegor. Istället för att stå upp för sig själv så blir det mer värt att tiga och låta dem ha rätt. Kanske för att det är personer som har en högre arbetsposition än en själv, kanske för att de är bra på att argumentera och du blir nervös själv när du egentligen vill eller måste säga nej.

Det går per automatik för mig att säga ”jag gör det” oavsett hur jag känner för det det handlar om. Att säga nej ligger verkligen inte i min natur, och då blir det så tråkigt när jag – som nu ikväll – får ett mentalt breakdown och känner mig värdelös. Egentligen inte för att jag HAR sagt nej till någonting, för det har jag ju inte gjort, men för att jag innerligt inte velat säga ja men gjort det ändå. Det är som att jag känner mig otrogen. Förstår ni hur jag menar med den formuleringen? Att mitt mentala inte vill, men jag gör det ändå, så blir det på något sätt som att man är otrogen fast man egentligen inte är det. Mitt psyke får mig tro att ingen är nöjd med mig för att jag gör för lite, medan jag å andra sidan gör allt och lite till, och dessutom alltid är ett steg före. Det är många gånger någon frågar mig om något och jag säger ”nej det har jag redan gjort” och får en stjärna i hörnet för det. Ändå kan jag inte slappna av och förstå att jag är bra på det jag gör och att jag duger.

Oftast har jag ett bra självförtroende och en bra självkänsla, men för att vara helt ärlig så har den flackat på senaste tiden, bara senaste veckan. Allt från kroppskomplex, till jobb, till kompisar, till att jag lovat mamma vattna blommorna men glömmer bort. Allt ger mig dåligt samvete och så som jag är som människa så mår jag lite smådåligt men hamnar i ett enda breakdown där alla känslor kommer ikapp en och blir superjobbiga istället för att man tar itu med vardera problem när det kommer. Det är som ett glas som fylls med vatten. Idag rann det över.

Jag vill bara veta, är det någon som känner igen sig i det där med att alltid vilja gör alla andra till lags? Det där med att glömma bort sig själv på vägen? För vad vill egentligen JAG? Jo, jag vill träna, jag vill ha en dag ledig där jag bara kan ligga i sängen och andas ut, kanske göra god mat och dricka ett glas vin, jag vill lägga min tid på mina närmaste och jag vill bara vara mig och inte tänka på vad alla andra vill att jag ska göra hela tiden. Jag lägger verkligen alltför mycket tid på alla andra och alldeles för lite tid på mig själv.

Fan, är man inte för dålig på det?

Helsingborgshem

Här sitter jag just nu.. 🙂

Wow hörni, jag förstår fortfarande inte vad som händer i mitt liv just nu. Mycket av det är ju självklart för att INGENTING är klart eller bestämt, det är bara så mycket i luften just nu som jag knappt kan sätta fingret på. Jag har ett hum om vad som kommer hända, men inte är det mer än så inte. Jag vet bara att jag inte befinner mig i Stockholm till hösten till åtminstone 90%. Vad jag gör därnere är dessvärre inte alls bestämt och det är för första gången spännande för mig att inte veta vart jag kommer hamna. Vanligtvis har jag ju ett så stort kontrollbehov, men nu kan jag trots allt nöja mig med att ta allt som det kommer. Det enda jag egentligen har fast bestämt just nu är att jag jobbar en vecka till, sen är jag klar för att jobba heltid denna sommar. Jag har på känn att jag kommer bo lite i HBG ett tag tills jag vet vart jag kommer hamna. Men fortfarande. I have no idea.

Ikväll åt jag middag hos mormor och då visade det sig att vi står först i kö på alla lägenheter inom Helsingborgshem. Detta ger ju en otrolig chans till att välja och vraka vilken lägenhet man än vill. Hur bra? Vi får se efter imorgon hur allt ligger till och om det funkar att söka på det sättet som vi tänkt, men jag är så peppad och hoppas så innerligt på att det går, för i så fall blir allt hundra gånger lättare för mig att komma ner till HBG. <3

Sko(gs)tokig

SER NI VAD JAG SER? Bland de snyggaste dojjor jag någonsin satt på mig tror jag. Dessa hittade jag på egoo i Helsingborg som helt klart är min nya favoritbutik. Den är precis det det slitna trägolvet avslöjar. Väldigt feminin, söt och väldoftande om jag ska beskriva den. Tänk er söta, ljusa blusar och lite annat. Det var knappt en butik utan snarare ett litet krypin, eller snarare en boutique. Så himla fin! Jag kommer tyvärr inte ihåg vad märket var på skorna vilket jag dör för just nu när jag inte kan köpa dem online. Jag stod där i valet och kvalet om ifall jag skulle köpa dem eller inte. Nu ångrar jag ju ihjäl mig, men där och då tänkte jag logiskt, alltså att mitt skoberoende måste lugnas ner lite. Jag har sneakers så det räcker och blir över just nu.

Annars då? Veckan har precis kommit igång och jag har kommit in i allt jobb som ska genomföras. Jag är glad att det finns lite att göra eftersom det alltid får tiden att gå mycket fortare. Just nu går därför mitt liv ut på att vakna, gå till jobbet, komma hem, laga middag och eventuellt göra något annat. Oftast blir det att skriva på min bok, blogga eller dricka vin. Ja, typ så. På fredag ser jag SÅ fram emot att korka upp den röda vinflaskan som jag så länge längtat efter. Jag fick den nämligen av Olle när han kom till mig innan vi tillsammans blev eskorterade till treornas bal av min kära mor. Jag har väntat på rätt tillfälle, och fredag känns helt klart som det tillfället. Jag längtar så mycket efter den där första klunken av ett rött vin som sedan rinner ut i en lång och härlig pratkväll.