Visar inlägg från "kanslor-tankar"

Spänningen av att inte veta vad som kommer hända

På mig har jag en likadan klänning som igår fast grå ifrån Vila. Solglasögonen är från QUAY Australia.

Igår var vi inne i Gamla Stan här i Marbella. Det blev lite shopping även då, men denna gång ett par linnebyxor från Massimo Dutti. Visar dem sen så klart, tror jag kommer ha dem på mig ikväll.

Det har verkligen varit så himla fint väder sen jag kom hit. Familjen hade redan varit här i en vecka så det var därför jag flög ner själv. Jag känner verkligen att jag inte alls vill härifrån. Vi åker på söndag tror jag, så jag har ju en del kvar av resan, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att tiden går så fort hela tiden. Tanken på att jag velat komma in på Lund direkt avtar lite med lusten för att hålla mig utomlands. Kanske kommer jag trots allt vilja åka utomlands efter den här sommaren, fast snarare bara veckovis. Komma hem – jobba, åka utomlands i typ två veckor. Jag tröttnar ju tyvärr med tid, men jag är väldigt sugen på att resa nu. Det känns som att det inte gör något om jag inte kommer in på Lund nu, det enda som skulle kunna vara segt är ju då att jag inte har en deltidstjänst där jag kan jobba så mycket som jag vill och behöver. ICA skulle ju vara suveränt för mig! Jag får gå en vända med CV efter sommaren beroende på vad som händer med Lunds universitet.

Det är verkligen spännande att ha noll koll på vad som kommer hända härnäst.

Saker otrevliga människor måste ta till sig

Hörni. Jag har tänkt på en sak. Är det inte oftare man förvånas över att någon är trevlig mot en mot hur många gånger man förvånas över att någon är otrevlig? Jag tycker det är irriterande hur man alltid kommer på sig själv med att tänka ”gud så trevlig hon var”. Man tar liksom snarare för givet att personen kommer vara otrevlig än att den kommer vara trevlig från början. Jag tänker på det ofta och har därför samlat på mig några små situationer som gör mig rent och skärt förbannad. Jag som är uppväxt med vett och etikett kan liksom inte låta bli att inte störa mig. Låt se om ni håller med mig..

Säg alltid tack. Hur svårt kan det vara att nyttja ETT ord när någon håller upp dörren, låter dig gå före på bussen, när någon ger dig något. Jag blir så otroligt irriterad på hur folk man både känner och inte känner har så svårt för att bara säga tack. Det där lilla ordet som gör så mycket. Nästa gång har man inte alls någon lust att vänta på någon eller hjälpa någon på något sätt, om man inte ens får ett tack tillbaka. Otroligt oförskämt! Skärpning!

Att bjuda in någon inför någon man inte bjuder in. Så himla otrevligt. Om ni vill bjuda in någon men inte den andra, då säger ni det till den personen när ni är själva, annars bjuder ni in båda två. Elak gest bara? Tänk er för när ni gör så små saker.

Le. Också något i Stockholmstrakterna som verkar vara otroligt svårt. Om ni inte tänker säga tack kan ni åtminstone le. Le. Le när ni säger hej och tittar någon in i ögonen, le till personen i bilen som stannat när du ska gå över gatan. Le mer generellt, inte är det väl kul med bittra människor?

Skåla gör man på ett speciellt sätt. Det här är inte något jag tar lika seriöst som de andra punkterna, men jag tycker det är viktigt att folk lär sig. När man skålar så går man genom tre steg. Ett: du plockar upp glaset och säger skål samtidigt som du möter allas blickar vid bordet. Två: du tar en klunk och tittar därefter alla in i ögonen igen. Tre: du sätter ner glaset. Det är så många som kör allt i ett och glömmer att titta in i ögonen på alla vid bordet vilket är grejen med att skåla. Att vara glad för att man har alla man har vid bordet. Kom igen, lite vett och etikett får ni ändå kunna! Samma gäller med, är det färre än åtta vid bordet, då börjar man inte äta förrän alla blivit serverade. Punkt. Svårare än så är det inte.

Vänta på varandra och var inte så stressade. Om ni sitter och äter så går man inte från bordet förrän alla ätit upp och känner sig klara. Man försöker heller inte stressa personen som äter långsammast utan låter personen äta i sin takt. Samma gäller om ni ska gå någonstans. Varför sådan stress? Vänta in varandra, det är bara trevligt och hövligt att göra så.

Var glada för varandras skull. Detta tycker många stockholmare är bland det svåraste som finns. När någon annan fått bra på ett prov kan man inte gynnas åt varandras lycka. Har någon köpt en fin väska och man är avis så säger man inte det utan ifrågasätter istället priset och hur man kan köpa något sådant dyrt – trots att personen själv hade velat ha den och gjort samma sak om den hade pengar. Var glada för varandras lycka och välgång istället!! Ge dem det!

Hälsningar,
irriterad tjej

Brunch på Nytorget 6 och att inte kunna säga nej

Efter att vi somnade så sent igår så vaknade vi upp sent och självklart hungriga, så jag och Brollan åt frukost på Nytorget 6 vilket bestod av fattiga riddare och croissanter. Så himla gott!!!

Efter helgens bestyr blev det också en hel del prat. Jag har insett att jag har en jättedålig egenskap som säkert många av er (tjejer förmodligen) känner igen er i. Jag har SÅ svårt att säga nej och säga ifrån. När jag gör det får jag dåligt samvete och lägger skulden på mig själv, trots att jag vet med hundra procents säkerhet att jag inte har gjort något fel. Ändå hittar jag fel i det jag gör och säger i samband med att jag får ett förlåt att det ändå var mitt fel, att jag överreagerade eller liknande – trots att jag inte alls tycker det. Egentligen tycker jag att personen som gjort fel ska få veta det, men ändå underdriver jag när det väl kommer till kritan för att jag hatar att tjafsa och hatar att säga nej.

Det är verkligen min sämsta och bästa egenskap. Jag är hjälpsam och vill gärna finnas där för att tillfredsställa allas behov, men ibland blir det faktiskt inte för att jag har lust och vill, utan för att jag känner mig tvingad. Oftast handlar det om att jag känner mig ”under” personen som frågar så att om jag säger nej så kommer jag få höra hur tråkig jag är. Då orkar jag inte, det är väl inte så konstigt? Ibland orkar man inte den där sucken eller den där irriterade blicken. Trots att det inte angår en själv. En person ber om en tjänst som man inte för något i världen behöver göra.

Jag vet att många står i tjänst till mig på det sättet. Jag orkar inte ge det konkreta exemplet, men jag är verkligen schysst med väldigt mycket, förväntar mig det tillbaka men får det aldrig. Typ med att jag alltid kör bil. Till exempel så hämtar jag Brollan varje gång vi ska ses, trots att det tar henne 20 minuter att åka till mig. För att jag vill vara schysst. För att jag inte vill sätta henne i besvär. Hon har inte problem med att åka 20 minuter för att träffa mig? Ändå åker jag och hämtar och lämnar, oavsett om jag har lust eller inte, det bara sker för att jag är så som person. Nu har det verkligen inte det här varit ett problem mellan mig och Brollan, men det är ett bra exempel på hur jag försöker tillfredsställa och underlätta för alla andra hela tiden.

Är det någon av er som känner som jag?

Vad är det för värld vi lever i?

Seriöst, jag blir så orolig att jag blir förbannad. Hur kan det finnas så sjuka människor som gör så hemska saker som hände här i Stockholm idag? Vad har man för fel i huvudet när man gör en sådan här sak? Personen tänkte väl ändå inte att han/hon skulle lyckas komma undan från detta? Det är det sjukaste jag varit med om på ett bra tag, men helt klart inte det enda. Drottninggatan drabbades ju för inte alls längesen av den där självmordsbombaren som för övrigt misslyckades.

De händelserna tillsammans med alla andra och till och med dem som vi inte ens vet om eftersom polisen hinner hindra dem är brutala. Vad är det för människor som lever på vår jord, som gör sådant här? Jag blir så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Kommer ni ihåg efter IS i Paris (och Cannes med för den delen)? När det ryktades om att terrordåd skulle ske även här i Stockholm? De höjde den där gränsen på skalan om trygghet och att Stockholm inte alls var säkert. Kommer inte för tillfället ihåg vad den heter, men ni som hängt med vet ju så klart vad jag menar.

Nej hörni, jag har inga ord. Idioti är det enda jag kan komma upp med, och att det här är hemskt. Beyond hemskt.

Något som däremot irriterar mig nästan mer för tillfället är alla som kommenterar detta på Facebook. Okej, alla har vi egna medier att följa såsom Aftonbladet, SVT och liknande, men ni är andrahandskällor som med största säkerhet inte stämmer, så sluta nu att jaga upp alla med era idiotiska statusuppdateringar, de tjänar ingenting till. Knip igen istället och vänta ut faran.

Sebastian Ryderbergs foto.

Varför ska det vara så svårt att köpa det viktigaste, stödjande plagget för somliga av oss?

Hörni, jag skrev ju här igår om att jag har jätte svårt med BH:ar och att hitta några som passar mig. Jag har en ganska udda storlek eftersom jag är väldigt smal men har en större kupa än jag kanske ”bör” ha för min ”storlek” i bredd. Det är därför jag inte heller köper BH:ar längre, det är bara för svårt helt enkelt, för ingen passar. Om jag tar en med stor kupa så är det för brett runtom, är det en för liten kupa så.. ja ni fattar ju. Det går inte.

På senaste har jag dessutom börjat få ont i revbenen av de BH:ar jag redan har för att bygeln trycker rakt in i dem. Därför bestämde jag mig för att köpa en spets-BH i stället. Jag har börjat använda allt fler, men jag inser nu att det är det enda jag kan ha om jag ska hitta något som funkar för min storlek. Jättefrustrerande, men samtidigt är jag glad för att jag tycker spets-BH:ar är bekvämare och finare. Det enda som är jobbigt är ju om jag vill ha pushup eller så under något urringat, då går det knappt för att det blir för obekvämt…

Jag får vara glad att de dock sitter på sin plats och inte är hängiga, för som det ser ut nu så funkar spets-BH:ar väldigt bra på mig och i mina ögon känner jag mig jättevacker med sådana på, men vad för BH:ar måste jag ha den dagen jag får barn och allt..?! Ser inte fram emot det kan jag säga. Hatar att det ska vara så svårt att köpa bland det viktigaste plagget för mig.

Denna är i alla fall från Lindex i Mood-gallerian och kostade omkring 250:- för den som är sugen på att köpa en likadan. Jag är jättenöjd, men önskar att banden var lite bredare, för jag vet inte än om de kommer tränga ner i mina axlar som mina andra BH:ar har gjort. Får så himla ont i axlarna, så håll tummarna för att det funkar med den här åtminstone!