Jag grät när jag åkte från Helsingborg

Bikini – Lindex / Blus – Na-Kd / Bandana – Zara / Kjol – Boomerang / Väska – Miu Miu

Hej finisar. Idag bilade jag och Isac hem till Stockholm från Helsingborg. Mot min egen förvåning så grät jag och var arg hela förmiddagen för att jag visste att jag skulle åka hem. Jag tyckte verkligen att det var så himla svårt att lämna Helsingborg. Jag vet egentligen inte varför, men det enda jag tänkte var att jag inte alls var redo att åka hem. Jag har ju varit i HBG flera gånger nu sen jag var liten, men den här gången var första gången jag faktiskt kände mig så pass hemma som jag gjorde. Nu är jag ju trots allt vuxen och hade bil så att jag och Isac kunde åka runt och titta på det vi kände för. Mycket kände jag igen sedan tidigare eftersom jag varit där innan, men det var verkligen på ett annat sätt nu. Jag insåg att det är där jag hör hemma.

Jag ser verkligen inte mig själv som en småstadsmänniska och dessutom inte i en stad där du kan åka bil i 10 minuter och sedan nå stora fält, alltså landet. Jag har känt jättelänge att Stockholm inte är platsen för mig, men aldrig vetat riktigt vad som faktiskt är min plats, in the end of the day. Helsingborg får mig att känna mig super-hemma, så jag hoppas verkligen att jag börjar plugga där till hösten eftersom det kan lösa ett boende till mig enklare, i alla fall till de första tre åren. Sen får jag såklart känna efter ifall jag vill bo kvar eller om jag känner mig klar efter det, men jag är verkligen villig att bo någon annanstans ett tag, få lära känna mig själv i en helt ”ny” stad och få börja om helt enkelt.

Det är så sjukt hörni. Eller, för mig är det det i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *