Jag hatar Postnord

Just nu kan man nog inte bli mer irriterad än jag är. Igår stod det enligt Postnords spårningsfunktion att paketet på förmiddagen lastats på en av bilarna för att köras ut till mitt ombud. Klockan 4, strax innan jag skulle gå från jobbet, kollar jag en gång till. Då står det att transporten blivit försenad? Jag får panik och åker ändå till Coop dit mitt paket borde kommit och frågar ifall det dykt upp. Icke. Jag sätter mig då i bilen och googlar runt i hundranittio för att hinna med en sista chans innan stängning. Paketet ska egentligen ha lämnat terminalen, men senaste uppdateringen stod att den var i Segeltorp så jag åker fort som attan till Segeltorp där Postnord har en kundmottagning.

”Snälla”, säger jag, ”det är viktigt att jag får det här paketet innan jag åker på min semester”. Kvinnan jag pratar med går in och letar efter paketet och jag står där och väntar i över fem minuter på att hon ska komma tillbaka. Närmare tio tror jag, och med en kö bakom som också vill hämta sina paket i sista stund. Jag verkligen BER för att mitt paket ska ha kommit. Men icke. Det är bara att ge upp. Jag kommer inte att få ta med min nya kamera till Marbella.

Egentligen är det ingen katastrof, men jag har en del av min ADHD som har väldigt svårt för förändringar. Nu hade jag ställt in mig på att jag skulle ha min kamera med mig, vlogga för första gången och ta massor av fina bilder i Marbella. Att jag inte kommer göra det efter att ha längtat i en hel vecka gör mig tyvärr tokig, så jag grät faktiskt i bilen. Lagom materialistisk? Även nu, ett halvt dygn senare är jag lite ledsen över det. Jag kommer dock ta med mig Isacs kamera, en Canon 5000D så har jag något att fota och fixa med. Kanske blir det en liten vlogg ändå eftersom jag lovat er det och verkligen ville testa. Halva grejen var ju dock att jag ville testa kvaliteten på den nya kameran inte att bara vlogga… men det kanske kan bli kul ändå.

Nu är jag i alla fall ledig, det är midsommarafton och jag har inte tid att deppa mer. Jag får bara rycka upp mig nu och göra det bästa av situationen, så dagen till ära ska jag och Isac (f.d I) ut till Trångsund och fira med ett bekant ansikte och flera nya. Jag har absolut inga förväntningar, vilket oftast är vägen till att det ska bli kul, så vi hoppas på en trevlig dag!!

Men nu, packa, tvätta, stryka, vattna och göra allt som krävs för att jag ska kunna åka utomlands om ett och ett halvt dygn… 🙂

Snart där.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *