Efter studenten: nu finns det hopp om framtid igen

Efter att jag fullkomligt gett upp om mitt tal och bestämt mig för att faktiskt strunta i det då jag inte ansåg att det skulle kunna gå att höja mig på den punkten så gav jag talet till en vän och blev istället sugen på en iskaffe. Det var längesen jag drack en sådan och jag trodde att det skulle vara godare än det var, men jag rekommenderar verkligen inte den Espresso House gör, den smakar bara blaskigt vatten.

Dock var det ändå rätt smidigt att springa ner på Götgatan – i bara Crocs-tofflor och mjukisbyxor. Dock anar ni inte hur obekväm jag är i att gå runt med mjukisar. Nämnt ett enda tillfälle då ni sett mig gå ut i sådana? Jag tror inte ni kan nämna ett enda, för det har typ aldrig hänt haha. En fet kontrast till I som hade kostymbyxor, rock och ett par fräscha sneakers (som vanligt). Jag tror inte grabben ens äger ett par mjukisbyxor för jag har aldrig sett honom i några.

Jag känner mig plötsligt väldigt hoppfull ikväll däremot. Jag har haft ett litet förlopp i tankar om hur allt kommer bli från studenten till hösten. Typ såhär har jag tänkt:
1. Jag SKA börja på universitetet direkt och plugga klart innan det att jag är 23.
2. Jag kommer inte komma in. Vad får jag göra åt saken?
3. Jag kommer behöva jobba hela sommaren igen, men jag är ju sugen på att resa och göra massor av nya saker eftersom studenten är tagen och jag är ”fri”.

Tills igår det vill säga. Igår fick jag verkligen hopp eftersom jag fram tills för någon månad sedan insåg exakt vad det är jag vill göra framöver. Därför väntar jag spänt på ungefär 3 mail som skulle förändra hela min framtid. Jag hoppas verkligen eftersom det skulle vara allt. Det spänner i hela magen och pirrar till ordentligt när jag tänker på det. Jag väntar med att berätta det för er, men ni måste hålla tummarna för mig här. Jag kommer själv kolla min inbox säkert 100 gånger om dagen framöver. Det här bara MÅSTE ske.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *