Vad tyckte jag om lägenhetsvisningen?

Hej på er, och god morgon i mitt fall. Jag blir så irriterad på mig själv när jag vaknar efter halv 10, för då får jag direkt stress och börjar tänka på att hela dagen nästan har gått. Anyhow, jag har en hel helg kvar att spendera vilket är skönt.

Men… jag berättade ju för er att jag var på visning igår! Hur kände jag för det då? Så fort jag kom dit möttes jag av ett otrolig mysigt kringområde, det var ett mysigt kvarter generellt och vattnet låg ungefär 100 meter från bostaden där det fanns solbäddar att ligga i på somrarna. Jag fick en rätt bra bild av mig själv i dem och att faktiskt kunna bo där, att jag till och med kanske skulle kunna ha bil där till och med.

Men, så kommer man in i trapphuset där jag möttes av en trevlig granne, absolut det får jag ge er, men både han och en annan granne jag såg senare var helt klart alkoholiserade vilket var lite synd. När vi väl kom upp i lägenheten möttes vi av en katt utanför dörren och hela lägenheten luktade, tyvärr, kattmat. Jag har aldrig sett en lägenhet med så mycket saker. Möblerna var helt klart för stora för lägenheten men trots alla saker som var överallt (tro mig, det gick knappt att ta sig fram på grund av överflödet, det såg så otroligt stökigt ut) så försökte jag se möjligheterna med lägenheten.

Men, vet ni vad, det var ingen idé. Mamma som jag hade med mig gav mig en blick som bekräftade min. Det här var inget att ha. Visserligen var det en tvåa, men det var en liten sådan. I sovrummet stod sängen vägg i vägg och det gick liksom knappt att gå därinne, samma med vardagsrummet, det var nog det minsta jag sett… Jag har inte förväntat mig att jag det första jag gör får den största lägenheten någonsin, men den här fick man lite klaustro i.

Tyvärr blev min bild väldigt formad av tjejen som bodde där också. Crazy catlady med otroligt mycket samlingsföremål som bara inte passar in för fem öre. Tapeter i hemska färger och ett senapsfärgat trägolv. Nej hörni, det var inget att ha, mest för lägenhetens storlek. Det skulle bli alldeles för trångt för mig med alla mina kläder och saker. Det skulle aldrig gå bara. Synd, men sant, eftersom lägenheten låg i ett så lugnt område.

Menmen, nästa visning sker om en vecka igen, så då hoppas vi på bättre lycka då!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *