Pepptalk – girltalk

Less is more. Kappa – Zara / långärmad T-shirt – Sandwich / utsvängda, kostymbyxor – Zara

Hörni, är det inte dags för ett av mina hederliga pepptalks? Det var längesen sist, men jag skriver ju bara de gånger jag har ångest och känner mig sårbar, ni vet när man inte riktigt varför man är ledsen men man vill bara låta tårarna rinna ur en och ångesten med den. När man vill omslutas av människor man tycker om för att slippa tänka på det jobbiga? Det är inte förrän man sitter i det som man kan komma på hur det funkar och berätta hur det känns.

Det var igår under Let’s Dance som det sprack för mig. Jag hade inte rört mig ur sängen efter att jag kom hem. När mamma ropade att det var mat så skickade jag ett sms och skrev ”jag orkar inte äta just nu” för att min ångest var så stark. Jag visste dock inte då att det var ångest, utan det kom till mig klockan 20:20 när jag äntligen drog mig upp ur sängen, upp på övervåningen och slog på TVn, precis när Stina Wolter skulle dansa, och just det här avsnittet skulle de tydligen visa något som är personligt med dem i dansen. Det hon ville visa var att hur man än är som kvinna så är det kvinnligt. Det fick mig att reagera så starkt.

Anledningen till att det jag trott varit magsjuka eller influensa under kvällen handlade å andra sidan om ångest. Om min ångest jag haft länge över att inte vara ”rätt” som kvinna. Att det finns tjejer runt omkring som är femininare än jag och verkar så självsäkra på sig själva. Visst ser det alltid ut så utifrån? I själva verket är alla lika osäkra och oroliga för vad alla andra ska tycka om dem, inklusive mig! För mig känns det lättare och svårare i perioder. Just nu har det känts lättare men i stunden har jag nog backat en sekund, för jag tänker ju så himla mycket. Vem är jag egentligen? Behöver jag veta det eller har jag fortfarande tid att hitta mig? Ändå känner jag mig väldigt bekväm i den jag är idag. Jag känner att jag inser vad för typ av kläder jag tycker om att bära och vilken person jag vill vara. Att uppfattas som den av omgivningen är däremot inte alltid lika lätt. Man ser ju sig själv som en person och resten runt omkring på hundra andra sätt.

För hörni, alla kvinnor därute. Det här inlägget kom ju lägligt efter mitt feministinlägg jag skrev igår haha, men ärligt! Något jag inser är att idag om någon gång finns det hundra olika sätt att vara kvinna på. Du kanske föredrar klackar och för stora hoodies, att handla på herravdelningar eller så kanske du föredrar att vara tjejtjej med Odd Molly-blusar och utsvängda jeans. Du kanske gillar att matcha eller så gillar du att ha både och vid olika tillfällen. Det är upp till dig, för allt handlar om att du i dig själv ska känna dig bekväm. Vad alla runt omkring dig tycker spelar ingen roll för fem öre, för de som tycker du är konstig ska du ändå inte umgås med – för det kommer ALLTID finnas människor som inte håller med dig. Däremot finns det de därute som alltid kommer hylla dig, se upp till dig och stå i din rygg när du mår dåligt eller känner dig nere. Det är DE människorna du ska omsluta dig med, de som alltid uppskattar dig och säger att du är snygg när du sätter på dig dina favoritkläder, INTE de som säger saker som ”oj, vad lång du ser ut…”, eller ”ska du verkligen ha klackar, du är för lång”, eller kanske ”är inte din tröja lite för liten?”. Skit i dem, de är idioter. Du får ta på dig en för liten tröja om det är det du tycker är snyggt. Du får visa hela din klyfta om du vill vara sexig. Du får ha på dig boyfriend-jeans om du är bekväm i det. Du är du. Kvinna som kvinna. Vi är alla olika och det ska vi hyllas för, eller hur?

Vem är jag då? Jag är ju den jag pratar om. Jag ÄLSKAR sneakers av alla dess slag, men jag älskar också klackar även om jag har spiror som sträcker mig 175 cm över marken. Jag känner mig supermäktig och SEXIG med klackar, det spelar ingen roll om jag är längre än alla killar på krogen, jag är fortfarande snyggast för mig själv, för det är MIG jag klär mig för, inte dig, inte killarna i baren. För mig. Samtidigt älskar jag boyfriend-jeans, gärna att matcha dem med klackar, men också till stuprörsjeans, eller utsvängda sådana. Jag kan gilla att ha tufffa t-shirts och hoodies med tryck som kanske är manliga eller kaxiga. Jag har flera stickade tröjor som är köpta på herravdelningen för att jag tycker de är snygga? So what? Jag är jag och försöker hela tiden att hitta mig själv likt dig själv. Jag kommer att titta på bilder på mig själv om ett år och fråga mig själv hur fasen jag såg ut, men jag kommer åtminstone veta att det var så jag själv ville klä mig och ingenting någon annan tvingat mig att sätta på mig. Är ni med på vad jag försöker säga?

Vi är fan bäst, och budskapet med detta är att alla tjejer som vill klassa sig som det, och att det finns 100000 olika sorters tjejer. Du är inte konstig för att du vill se annorlunda ut med hår, smink eller kläder. Det kanske är du som är nästa modeikon på grund av din utomstående utstyrsel.. eller hur? Häftig tanke va? Ingen gillar en copycat, så var dig själv.

Älskar er

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *