Har jag blivit ”feminist”?

Hoodie & jacka – Brandy Melville / Snickarbyxor – H&M / Slipons – Joshua Sanders / Väska – Miu Miu

God morgon på er!

Idag är en bra dag, det är ju äntligen fredag! Jag har faktiskt inga planer för dagen utan ska nog bara hem och främst göra mitt gymnasiearbete. Det lockar att åka till jobbet men eftersom det första inkastet tydligen ska vara inne nu nästa vecka så behöver jag nog lägga mest tid på det.

Igår var ju också en så bra dag, och produktiv! En timmes aktivt gymnasiearbete och därefter satt jag i solen och läste Fredrik Eklunds bok ”Sälj!”. Om jag får tid för det så skulle jag gärna vilja göra det också, men som jag sa så ligger prioriteringarna tyvärr på skolarbete..

Jag inser dock en sak, på senaste tiden har jag börjat reflektera alltmer. Det har dröjt ett par år sedan feminismen uppmärksammades något grönjävligt omkring oss (positivt eller negativt får ni själva lägga värdering i), och jag var emot det första tiden. På senaste har jag dock blivit alltmer neutral. Jag vet inte på vilket sätt jag blivit neutral, men jag har slutat vara naiv och se emot feminismen. Jag tycker nog fortfarande att den rörelsen kan vara brutal bland vissa grupper, och jag står fortfarande för att jag hellre skulle vilja byta namn på feminismens grund och göra det till jämställdhet. Att det inte gjorts än är något jag verkligen reflekterar över? Eftersom ordet feminist blivit så negativt laddat, varför börjar man inte bara om och säger att man är jämställdist direkt..?!

Hur som helst så har jag insett att jag blir alltmer ”feminist” med tiden, från att ha varit helt emot, till att ändå kunna acceptera det. På ett sätt känner jag mig ändå lite stolt över mig själv, men jag vill inte att ni nu i kommentarerna säger ”äntligen har du kommit till dina rätta sinnen”, för det skulle fortfarande få mig att lacka ur – så antagligen har jag fortfarande lite av mitt konservativa sinne kvar, men jag kan känna att jag själv är glad att tänka på ett lite mer öppet sätt. Förstår andra kvinnor lite bättre tror jag.

Jag vill nog egentligen inte kalla mig ”feminist” för att min tro är att man inte ska behöva ha ett namn eller en skylt på något. Att vara eller att inte vara feminist är irrelevant för mig, viktigare är det att vi alla kämpar för alla människors rättigheter, kvinna som man, vit som svart. Jag tycker bara att det är så viktigt att alla får en chans och att alla har rättigheten att slå igenom med det de önskar och älskar. Det är så synd att vi inte alla har samma möjligheter och att vissa föds in i familjer som gång på gång på gång levererar räkmackor till sina söner och döttrar.

Men, betyder det här att jag är feminist nu? Haha. Jag är väl neutral i att säga det känner jag, jag är det jag känner att jag är men ni får kalla mig feminist om ni så vill. Ämnet är ju så himla provokativt och nu har jag skrivit det här inlägget helt utan att trippa på tå för vad jag kommer få för reaktioner, men okej, jag är väl feminist i så fall. För alla människors rättigheter, inte bara kvinnors. Allas.

Egentligen står vi nog alla på samma sida, vill jag tro. Heja människan, bästa människan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *