Life update

Jag har verkligen ingen tanke om vart det här inlägget kommer leda, men i skrivande stund vill jag verkligen bara göra en catch-up med er. För vad händer egentligen i mitt liv just nu? Vill ni ha en helt ärlig recension av mitt snart 19-åriga liv? Ja då kommer det här.

Jag är för det mesta lycklig just nu. Jag hade en ångestdipp som var avsevärt kort denna gång och det fick mig då att reflektera över hur jag lär mig mer och mer att hantera ångest, så varje gång dipparna kommer så försvinner de snabbare och blir inte lika jobbiga. Underbar känsla som bara går att kännas igen av andra ångestpersonligheter. Jag blir lycklig av solen och att få dela allt kul som händer i mitt liv med I. Ni vet ju att jag är väldigt tillbakadragen vad gäller att berätta om honom, men det är för att man lär sig med åren och genom gamla relationer att när det tar slut vill man inte se det mer.

Nu är läget annorlunda, men jag vill nog inte out:a honom för mycket ifall det av någon anledning plötsligt skulle ta slut, sen tror jag inte att han signade upp på att vara på min blogg hela tiden trots att han signade upp på att vara min pojkvän. Yes, I said it. Det dröjde faktiskt säkert 5 månader av dateande innan jag kunde säga att OKEJDÅ VI ÄR VÄL TILLSAMMANS, DÅ. Okej, det var kanske inte så aggressivt och irriterat sagt, men när folk hade tryckt på mig i månader och sagt ”erkänn då” så blev det lite den reaktionen mot dem så trött på dem som jag var, men mot I själv var det lite mer cheesy – nej den storyn kommer jag inte dra här, inte nu i alla fall.

Jag stör mig dock fortfarande på hur folk i min närhet kan fråga hur ofta vi sover ihop och varpå de stirrar och blir suuuuperförvånade när jag svarar att vi sover den större delen av veckorna. Vi kanske sover separat kring 2 gånger i veckan, men vi äter sällan middag ihop måste jag säga. Folk blir så förvånade när jag har sagt att det finns en chans att vi kommer bli sambos inom kort. Hur eller varför kommer jag inte besvara nu, det pratar jag om ifall det blir så eller inte. Vi trivs bara bra i situationen och bor nästan ihop såsom det är idag så vi tycker det känns smidigt, även om den lägenheten kommer att vara min. Vi kommer ju sova ihop som sambos och han lär ha sina saker hos mig.

Allting har varit väldigt smidigt kring sov-grejen faktiskt. Föräldrar och allt vad det heter har börjat skoja om ”när kommer I då” och ”när åker du” till honom. Det är lite kul, inget så kallat ”ska du inte vara hemma ikväll och mysa med familjen”, utan väldigt öppet och enkelt vilket är väldigt skönt. Vi är ändå myndiga och har våra egna liv, så det uppskattas att föräldrarna är enkla med situationen eftersom vi själva tycker det är så enkelt.

Något som också är väldigt skönt är jag i mig själv. Jag har äntligen börjat känna att omgivningen ”växer ikapp mig”. Nu är ni säkert en hel del nya läsare här på bloggen, men jag har enda sen jag var väldigtväldigt liten känt att jag är äldre i sinnet än de i min ålder och inte riktigt kunnat leka/hänga med dem. Skämten de drar har jag inte ens tyckt varit kul för att jag känt mig för gammal för dem. Det låter säkert väldigt provokativt men det har väldigt mycket att göra med min uppväxt, att min lillebror kom till världen och sådant. Nu börjar jag dock känna att folk kommer ikapp mig och jag börjar bli min riktiga, biologiska ålder vilket är så skönt. Jag märker att jag connectar bättre med folk i min ålder idag än jag gjort förr.

För att berätta lite mer om I när jag ändå håller på dock (för detta kommer nog inte att komma igen) är att vi är på samma nivå i livet. Lol, jätte löjligt sagt kanske, men vi är väldigt bra på att förebygga irritationer. Till exempel så kan I bädda min säng om han går senare hemifrån för att han vet att jag kan bli irriterad när det är stökigt. Det är kanske ett väldigt enkelt exempel men vi försöker hela tiden att underlätta för varandra vilket är fint. I är väldigt bra på att förstå när jag behöver saker utan att jag ber om dem. Om jag ber om glass så vill jag förmodligen ha kolasås också för att han känner mig bra, så då tar han med det med. Exempel alltså.

Är väldigt glad helt enkelt. Livet är skönt nu även om det är mycket studentstress och skolstress som jag HATAR, men livet rullar på ändå. Puss

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *