STORYTIME: Hur jag och I träffades

Det här är faktiskt en ganska rolig historia som inte är så enkel som ”vi träffades på Tinder” eller ”det var kärlek vid första ögonkastet”, för från min sida var det definitivt inte hur det låg till. Jag har velat berätta det här länge men jag har inte känt mig ”redo” att öppna upp det så brett förrän nu, så nu tänker jag att ni ska få veta hur det låg till – speciellt eftersom ni uppskattade att läsa min förra storytime, så kul!

”Faaaaaaaaaan”, tänkte jag. Jag kommer aldrig hinna. Panikångest på det också.

Jag hade varit och jobbat hela dagen och hade nu lite stress att först ta mig hem och sen ta mig till Zinkensdamm där vi skulle fira en kompis till mig som fyllt arton. Jag kommer ihåg hur jag redan i bilen på väg hem funderade ut vad jag skulle ha på mig så att det skulle gå fortare när jag väl kommit hem. Snabbade mig som attan och bönade och bad att mamma skulle skjutsa mig vilket hon så snällt gjorde.

Väl kring Zinken träffade jag upp två tjejkompisar som också skulle dit. Vi var tvungna att köpa en sista minuten present så det fick bli så enkelt som snus och blommor. Som sagt, kanske inte det roligaste, men bättre än att komma tomhänt vilket jag annars hade skämts något så grönjävligt över att göra. Vi promenerade i alla fall bortåt sen och jag kommer ihåg att jag redan var lite berusad men inte tillräckligt för att känna mig så bekväm att jag skulle kunna prata med alla släktingar obehindrat. Därför började jag kvällen med att prata med alla tjejkompisar som befann sig där och höll mig nog till dem.

Efter detta är det lite blurrigt vad det var som hände och inte hände, men vi åt middag och tiden gick. Lite mer vin i kroppen och det var allmänt bara härligt eftersom det var på sommaren i augusti. Man kunde gå barbent utan att frysa och vad jag minns så var det faktiskt en av Sveriges bättre dagar.

Tiden gick och vi skrev en låt till födelsedagsbarnet som vi framförde ute på gården. Vad jag minns så hade jag det faktiskt väldigt roligt och det var en bra sammanhållning under hela kvällen. Fina tal och härliga människor som jag tycker väldigt mycket om. Det som skedde var istället på kvällen när jag ens hälsade på I för första gången.

 

Det här är lika blurrigt det här, men jag minns hur jag kommer ut på gården efter att ha dansat därinne och hälsar på I som jag aldrig tidigare lagt märke till. Han och hans kompis som jag idag känner lite bättre satt därute och mitt emot oss hade vi min vän Niklas som hade på sig ett par kostymbyxor (tror jag) som var rutiga. Dessa kopplade jag och I tillsammans till pyjamasbyxor. Jag frågade Niklas något som ”vad i hela friden har du på dig”, eftersom vi har en sådan jargong. I hakade på det och plötsligt hade vi funderat ut en helt ny affärsidé. ”Fanzypants – Comfy but classy”. Själva affärsidén har däremot ingen betydelse, men vi skulle komma att spela på den ganska mycket senare.

Under den här stunden tyckte jag att I var jättetrevlig men jag tänkte inte mer på honom än så. Jag tyckte att han kändes så himla typiskt ”Bromma” som jag var så trött på. ”Jag orkar inte fler äckliga killar i skjorta och Ralph Lauren-pullover som ändå inte kommer hälsa när de väl sen är nyktra”, tänkte jag nog trots att han var trevlig. Trots att han inte var en Bromma-kille utan helt och hållet från Söder som jag så mycket mer uppskattar, men det visste jag ju inte då. Jag var ju mitt uppe i att försöka bli kär igen i killen jag faktiskt var tillsammans med. Innerst inne hade jag nog redan gett upp där, men jag tänkte inte på andra killar vid det laget.

Mer än så blev det inte för mig den kvällen vad gäller vår relation utan jag drog och festade på någon nattklubb med ett par killkompisar och tog senare en taxi hem med dem, men jag hade verkligen inte en enda hjärncell som tänkte på I här, för honom var fallet däremot annorlunda. I hade frågat Niklas vad som var grejen med mig.

”Det är bara att glömma, hon är tillsammans med en modell”

Jahapp, hade I tänkt och kanske gett upp lite grann, men han hade fortfarande hoppet uppe och nu i efterhand har han erkänt att han tänkte en del på mig. Till och med hans tjejkompis berättade för mig att han hade nämnt mig efter festen innan vi ens hade börjat prata privat. ”Jag träffade en tjej på B’s fest, hon var så förbaskat snygg”, hade han sagt.

Så sjukt att se en sådan här bild på I (och min vän Amanda) för bara ett halvår sedan men att han ser HELT annorlunda ut idag och mycket vuxnare, en annan frisyr and so on. Bilden här är liksom inte killen jag känner idag vilket är så tokigt.

Efter detta dröjde det ett tag tills vi skulle komma att ses nästa gång. Faktum var att jag skulle träffa Niklas men han med polare sprang runt på massa olika barer så att jag fick åka runt hela stan (jag körde bil den kvällen) för att komma ikapp dem innan de dragit till nästa ställe. När jag däremot nästan gett upp är jag på Söder och kör förbi Retro där B kommer ut och jag försöker få kontakt med honom. Han ser mig däremot inte så jag ringer upp honom.

”Vänta på mig, jag ska bara parkera!”
”Fast jag ska inte med dem, jag ska ta en bärs med farsan, men jag hookar upp dig med I så möter han dig”

”Vem fan är I” hann jag tänka innan jag la på luren. Jag parkerade och gick Skånegatan fram och såg grabben jag kände igen efter att han ringt upp mig. Det visade sig då att de andra dragit till Woken (fråga mig inte ens…), så vi bestämde att vi tillsammans tar min bil dit och möter upp dem. Jag kommer ihåg att jag tyckte I var blyg och inte lika pratig som jag själv. Nervös kanske, jag vet inte, men det var inget jag märkte av. Däremot frågade han om jag ville med till Åre (som sen blev Sälen) över nyår. Ja självklart ville jag det så vi sparade varandras nummer och började därefter att höras angående just den resan bara.

Här är under kvällen när vi var på Woken. I till vänster, jag i mitten och Niklas till höger som tog bilden.

Vi parkerade utanför Dramaten och promenerade tillsammans till Woken där vi mötte upp de andra, varpå vi senare går till Ambassadeur där bara vissa av oss kommer in, så vi bestämmer oss för att strunta i det. Vi står länge där utanför och bara pratar om vad vi ska göra. Plötsligt kommer en snubbe jag aldrig träffat förut och slänger med armarna så att min telefon åker ner i marken och spräcks. Jag blir så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hela mitt humör är tappat så efter en kort stund av att ha stått där med grabbarna så säger jag att ”nej, jag drar”.

Därför går jag till bilen och åker till Älvsjö, träffar upp en annan killkompis och därefter hämtar andra killkompisar ute i Tumba och hänger med en av dem i Huddinge resten av kvällen innan jag åker hem och sover.

Tiden gick och kring detta var jag och I bara i kontakt via sms med Åre (Sälen) som anledning. Det diskuterades i Facebook-gruppen sinsemellan vilken lägenhet som skulle hyras, men vilka datum och så vidare, men när vi slutligen bokade var eftermiddagen till bilderna här ovan. Vi var hemma hos en i gruppen och bokade alltihop, varpå vi bestämde oss för att gå ut på kvällen.

Vi möttes på PSB inne på Söder och senare kom ju även I dit. Kvällen är väldigt luddig men jag var fortfarande i ett förhållande vilket gjorde att jag bestämt höll mig borta från frestelser. Däremot började jag nog inse här att jag tyckte I blev mer och mer intressant. Jag kan nog minnas att jag var lite klängig när vi gick mellan PSB och Södra teatern, typ höll armkrok om jag inte missminner mig. Jag minns tydligt att när jag skulle åka hem gav jag I en kram, men ångrade mig direkt och sa ”en till”, och kramade honom en gång till innan jag gick till tunnelbanan och åkte hem.

Efter det här tror jag att vi mer började prata och ha lite kontakt via Snapchat också. Inget seriöst utan bara vänskapligt. Det var den 7e september som vi sa att vi skulle kunna ses senare på kvällen och ta en promenad runt Söder. Det var kvällen jag gjorde slut med mitt ex och efteråt kände jag mig lite märklig i kroppen. Jag var inte ledsen utan det var lite som att rycka ett plåtser som suttit på ett sår som gjort ont men redan läkt. Jag mådde lite illa och kände nog mest bara att det var en omställning i kroppen som pågick. Efter två timmar ungefär av egentid runtom mina gamla hoods i Fredhäll sa jag att jag kunde mötas upp, så jag tog bilen till Söder och vi umgicks hela kvällen.

Där och då hände ingenting utan vi hade det bara trevligt och gick och pratade om livet i princip. Lärde känna varandra. Däremot efter några dagar träffades vi första gången själva och det var då vi började bli närmare. Jag vet egentligen inte när det var jag fick känslor för I men jag har helt klart samlat på mig dem under månader. Det dröjde ungefär 5 månader innan jag kunde erkänna för mig själv att vi var något mer än kompisar och att jag faktiskt kunde sätta en titel på det.

Det har helt enkelt tagit tid, men nu känns de bättre än någonsin så det känns väldigt, väldigt bra och faktiskt ännu bättre att jag dröjde ut på det så länge eftersom I visste från början vart han stod egentligen och för mig fick det bara växa och ta tid. Nu letar vi lägenhet och ja, det känns bra helt enkelt.

Hoppas ni gillade även den här storytime’n så får ni ge förslag på vilken som ska bli nästa..!

1 reaktion på “STORYTIME: Hur jag och I träffades”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *