Tillfällen då jag känner mig obekväm/osäker

Jag visar ofta upp en ”fasad” om att jag är väldigt självsäker och försöker hela tiden peppa folk till att de ska vara det, men alla har vi våra fläckar som gör oss till oss. Eller, fasad.. Jag vet inte om det är rätt ord, men som sagt, jag försöker hela tiden få fram de bästa sidorna av människor och försöker få dem att känna sig så självsäkra som det är möjligt, men då är det lätt att glömma att vi kanske inte alltid är på topp. Det här är några av mina mer osäkra moments:

Alla gånger då jag inte har koll på läget. Jag är ju tyvärr ett kontrollfreak utan dess like och då, så fort jag inte vet exakt hur något kommer att te sig så tycker jag att det blir jobbigt. När jag inte vet hur det ser ut någonstans, hur lång tid det kommer ta och liknande.. Jag vill alltid veta allt till punkt och pricka för att jag ska kunna känna mig helt säker.

När jag vet att jag ska träffa kompisars kompisar. Utåt agerar jag oftast väldigt självklart och de flesta tycker att jag är social och lätt att prata med, men sanningen är att när jag vet att jag ska träffa en kompis kompisar så kan jag tycka att det känns ganska jobbigt, i alla fall vid nyktra situationer. Kanske inte egentligen med tjejer men mer med killar tror jag. Just för att man inte vet, är de pratiga eller reserverade? Killar är svårare att nå än tjejer som man bara kan ge en komplimang för dess väska och sen börja prata om och fnissa osvosv..

♡ Middagar hemma hos kompisars föräldrar. Det är nog helt ärligt det värsta jag vet i hela världen. Det jobbigaste som finns. Vissa föräldrar är hur mysiga som helst och jag har några kompisar där jag är superbekväm och känner mig som en del av familjen, men det finns de som har de där strikta middagarna. Jag själv är uppväxt med högljudda konversationer utan något som helst filter, att man får ha telefonen vid matbordet och sitta lite som man vill. När jag kommer hem till någon så har jag jätte svårt för att veta deras normer och kan tycka att det är det absolut jobbigaste. Hur högt får jag prata? Om vad får jag inte prata?

Att sova borta. Vad händer om jag blir hungrig, om jag måste gå på toa eller inte kan sova? Om jag vill gå ut och ta luft så kan jag inte bara göra det? Jag tycker verkligen att det är jättejobbigt att sova borta eftersom jag inte riktigt kan styra själv över vad jag får och inte får göra utan att någon ska kolla snett på mig för att jag tar över för mycket i princip. Tycker att det är superjobbigt och nästan som en form av fobi för mig eftersom det lätt ger mig panikångest tyvärr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *