Skolan är deprimerande

För mig tar det ganska lång tid att åka till min gymnasieskola och det är många byten. Jag har verkligen insett att jag inte orkar det längre vilket har gjort att jag nästan aldrig går dit faktiskt. Om det finns en anledning att skippa en lektion så tar jag den vilket är väldigt synd. Jag hamnar efter och som nu med matten så känner jag mig så himla stressad. Det får mig att fundera över hur många andra det är därute som har den här stressen, det kan ju inte bara vara jag?

Det känns i alla fall som att det är många som gnäller nu sista året. Jag själv har redan sen första skoldagen i 1an på gymnasiet varit orolig att skolan ska gå för snabbt och att jag inte ska vara redo när det väl gäller. Nu fattar jag dock. Den där skol-tröttheten börjar ta ikapp mig – fan så klar jag är med den här gymnasieskiten rent ut talat. Jag vill bara därifrån och plugga något som jag faktiskt tycker är intressant på riktigt med lärare som är intresserade av det ämne de lär ut och som förhoppningsvis är bra på det.

Jag är dessutom i fullfart med att leta lägenhet i stan, det går relativt. Inte dåligt, inte bra. Bara hoppet jag måste ha uppe. Det känns som att jag som alltid varit rädd att jag fått växa upp för fort plötsligt kommit in i min riktiga mentala ålder och bara vill hemifrån, börja jobba, laga middag själv, ha mina saker där de ligger utan att de flyttas på, min egen inredningsstil.. Jag är så himla klar med detta nu. Självklart skulle jag vilja ha det såhär lite till, men skolarbetet får mig att vilja dö. Typ. Jag orkar bara inte mer och vill verkligen flytta hemifrån för här hemma går alla en på nerverna hela tiden – som det ska vara för en ung vuxen som ska flytta hemifrån så klart.

Känner någon av er samma?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *