Bröstcancer

​Bröstcancer. Cancer generellt.

Första gången jag trodde jag skulle dö var när jag vaknade mitt i natten för ett par år sedan. Jag kanske gick i 7an om jag får gissa…? Jag gick upp för att jag mådde illa och direkt ”insåg att jag var magsjuk”. Så var ju däremot inte fallet. Jag satt inne på toaletten och spelade mobilspel för att försöka tänka på annat, men allt blev bara värre och värre. Jag började tappa kraften i kroppen och blev bara svagare och svagare.

Till slut insåg jag att jag höll på att få en stroke. Eller något. Mitt synfält blev mindre och mindre tills det var svart framför ögonen. Jag försökte skrika men det kom inga ord. Jag kommer bara ihåg att jag hann låsa upp dörren till toaletten innan jag föll ihop, då jag visste att mamma skulle behöva komma in och rädda mig, hur hon än skulle fatta. Jag vaknar sen upp någonstans mellan toaletten och hallgolvet. Mamma som rycker upp mig på en stol och sätter mitt huvud mellan benen för att få tillbaka blodet till hjärnan. Jag var tydligen helt blek i ansiktet, nästan grå.

Det som hade hänt var att jag hade fått en panikattack, vilket är helt ofarligt och inget man kan dö av, men jag var trodde där och då att det var sista gången jag såg livet eftersom delar av min kropp domnade bort och jag trodde att det var en stroke jag höll på att få. Känslan av att bara ge upp totalt och säga hejdå till alla kompisar och familjen i huvudet, det var verkligen en nära döden upplevelse som skedde inne på toaletten, även om det fysiskt egentligen inte var hur det låg till.

Jag kan bara tänka mig hur det måste vara att få gå igenom den processen i vardagen, och det är därför jag har på mig den rosa rosetten som symboliserar bröstcancer nu i oktober, som är bröstcancer-månaden som ni också ser på bilderna. Jag vill verkligen hedra alla de kvinnor som klarat sig ur det och även de som har det just nu. Var starka, tänk nu hur värt livet är att leva så ska ni se till att klara det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *