Visar arkiv från oktober 2016

Stan Smith avec velcro

Haha! Idag kom mina nya, fräscha, vita sneakers hem. Jag har varit lite osäker på dessa men nu när jag väl går runt i dem hemma så börjar jag med tiden vänja mig vid synen. De är helt klart udda även om de är Stan Smiths som egentligen inte är särskilt ovanligt. Kardborrebanden däremot, de är något nytt (eller kanske snarare nygammalt).

Satt och tog en funderare ifall de skulle få skickas tillbaka igen, men fasen hörni, varför då? Dags och rocka något ovanligt, och allt känns ju ovanligt i början, så småningom tycker jag nog att det här är asfett. Handlar ju om att vänja sig. Upcoming trend dessutom, så nu har jag förberett mig.. 🙂

Roadtrip till Uppsala

​Igår blev det faktiskt en roadtrip till Uppsala. Kände att det inte fanns något att göra så fick med mig I på en skön roadtrip hela vägen dit. Kikade lite på universitetet, sjöng med till High School Musicals gamla låtar och bara njöt av att få köra på fria vägar. Nu däremot är man ju lite trött eftersom det inte blev sängen förrän lite senare, men bara att bita ihop och skriva ett prov snart. Därefter ska jag på ett möte och efter det kommer jag sitta fast i ett telefonmöte. Därefter är jag fri så då blir det lite träning. Starkt och effektivt!

Jag sökte om att få göra värnplikt

GMU, grundutbildning, värnplikt, lumpen. Finns en del olika ord att kalla den utbildning som jag sökte härom veckan. Satt där en stund med det där formuläret och funderade på att ljuga om att jag inte har någon diagnos. Jag har hört massor av rykten att personer med ADHD inte blir accepterade, men är det verkligen så lätt att bara ta ner någon? Fick i alla fall det förväntade svaret och min ansökan blev avslagen. Skrev ett mail och frågade hur det funkar med ADHD och tydligen avslår de ALLA ansökningar på personer med ADHD, det spelar ingen roll what so ever. Visst, på ett sätt kan jag förstå, men på ett annat inte alls för fem öre.

En del av mig vill verkligen höra av mig och fråga om jag inte kan få en chans ändå, andra sidan ber mig bara ge upp för vad fasen ska de med mig till. Dock fattar jag faktiskt inte varför de villkorslöst avslår ALLA med diagnos. Om det är någon som skulle offra sig själv och kämpa till slutet så är det en person med redig ADHD. En annan faktor dessutom är ju att du är inte dum i huvudet för att du har en diagnos. Du kan vara exakt lika funktionell som någon utan diagnos, så det gör mig frustrerad hur man bara generaliserar att alla med diagnos inte ska få göra värnplikt. Jag vill ju verkligen det.

Nu är det i alla fall som det är. Får se om jag sätter mig och skriver ihop ett mail ändå, för det är ändå något jag verkligen vill. Varför är frågan många ställer mig när jag tar upp det, men svaret är så enkelt. Det handlar om att jag vill växa i mig själv. Känna att smågnället i vardagen är ingenting mot hur det skulle kunna vara. Hur lycklig är man egentligen inte? Man uppmärksammar det i alla fall inte och det stör mig. Sen vill jag faktiskt finnas där för vårt land. Om jag som jag säger, ska sitta här och gnälla, så kan jag likväl göra något åt det istället.

Bekännelser

När jag var på väg vidare ut efter NK-galan såg jag ut såhär, bredvid mig har jag en liten härlig goodiebag. Skulle ni vilja se vad vi fick i dem?

​? Det finns i princip inte en enda låttext jag inte kan. Om jag har hört låten tidigare så sitter den verkligen som berget. Just nu försöker jag medvetet lära mig Look At Me Now för att den är så brutal, den måste man bara lära sig – tänk vilket partytrick att kunna den!

? Jag har skomakartumme som jag kan böja mer än 90 grader, hur många gånger har jag inte fått höra ”gud vad äckligt”.. Hah..

? Något annat som är ”konstigt” med min kropp är dessutom att min tunga har en djup skåra i sig så jag kan knappt äta stark mat över huvud taget då det gör alldeles, alldeles för ont. Till och med chips kan göra ont, eller när maten är för varm. Ni anar inte hur frustrerande det är..

? Till skillnad från många tjejer som tycker att det är superattraktivt med killar som spelar instrument så kan jag verkligen inte förstå det. Tycker snarare tvärtom för jag vet att det är typ omöjligt att tjäna pengar på och av den anledningen känns mer risigt än snyggt. Kanske för att jag dessutom själv kan spela gitarr, piano och kan sjunga som jag tycker det inte känns kul, jag vet inte riktigt. Föredrar hellre egenskaper som intelligens och när man har större drömmar som är mer ”lättuppnåeliga” om man kan säga så.

? Min telefon är på franska, för jag tycker det är givande att lära sig ett språk om man möter det varje dag i spontana sammanhang, inte genom skolböcker.