Att ha försämrat arbetsminne på en arbetsplats

ATTENTION DEFICIT HYPERACTIVITY DISORDER

De flesta inläggen jag har skrivit har varit ”ytliga”, men jag känner att det finns något jag vill gå in närmare på som är lite mer personligt och förhoppningsvis med en relativt hög igenkänningsfaktor så att ni som läser kanske känner er lite mindre ensamma, samtidigt som jag får kanalisera vad det är jag känner väldigt ofta och hur mitt liv fungerar.

För ett par år sedan diagnostiserades jag med ADHD. Folk som inte känner mig på djupet märker inte av att jag har ADHD (tror de själva, men jag vet definitivt själv när den påverkar mig och bland annat då jag exempelvis kan vara väldigt svår att boka in något med), till skillnad från dem som står mig närmst. De ser den ofta. Typiskt för min ADHD är bland annat saker som nedanstående:

– Jag har sällan ett mellanläge. Antingen är jag väldigt energisk eller så är jag dödstrött och går inte att få kontakt med.
– Jag har väldigt svårt för att komma igång, speciellt när det blir många saker samtidigt.
– Jag blir väldigt lätt orolig.
– Jag har väldigt dåligt minne.
– Jag har också koncentrationssvårigheter och kan bli så arg att jag inte kan lyssna på den jag är med om någon gör irriterande ljud. Jag kan inte stänga det ute och fokuserar därför på fel saker medan en annan inte märker av det.
– Jag blir stressad OTROLIGT lätt.

Det låter kanske som egenskaper vi alla besitter, men jag vill bara börja inlägget med att de som har ADHD och har gått igenom en utredning gör det för att de har problem i vardagen, alltså varje dag. En person som har svårt att starta upp något då och då eller har koncentrationsproblem efter en natts dålig sömn har alltså INTE diagnosen ADHD.

Under min gymnasietid tog jag Concerta för att kunna fokusera. Jag tyckte det kändes bättre, men eftersom medicinen bara höll i sig i 6 timmar så fick jag ont i huvudet redan på tunnelbanan hem och orkade inte plugga, mest troligt för att jag fokuserat så hårt under dagen. I trean åt jag knappt medicinen alls för jag kände inte att jag behövde den mer. Nu på senaste så har jag känt att det kanske ändå är dags igen att få lite hjälp in i arbetslivet för just nu börjar min vardag bli lite trasslig igen.

Den här videon har jag gråtit till så många gånger av igenkänning. Hur jobbigt livet är ibland, men hur skönt det är att veta att man faktiskt inte är ensam. Ta dig gärna tiden att titta på den, den är ändå ganska kort.

Jag har alltför många gånger gråtit mig till sömns av hat mot mig själv för att:

– Jag kan inte berätta en historia utan att glömma bort vad jag pratade om flera gånger. Och när du avbryter så blir jag så frustrerad, för då hittar jag inte tillbaka.
– När saker förändras blir jag förvirrad och kan inte acceptera det eftersom jag godkänt mitt schema och vant mig vid det redan. Att ändra något är jättejobbigt.
– Mitt minne är så kort och jag skäms varje gång jag behöver fråga en extra gång, eftersom det blir så ofta.
– Jag blir aldrig nöjd och kan aldrig sätta mig ner och njuta eftersom jag redan börjat spåna på något nytt. Hur ska jag kunna göra något med mitt liv om jag alltid kommer tänka så?
– Jag är dålig på att lyssna för jag har så mycket jag vill berätta. Det är så mycket som händer i hjärnan på mig som jag vill dela med mig av.
– Jag tror att alla hatar mig när de inte ler när de pratar mig. Jag överanalyserar och det är nog det jag mår nästan sämst över i min vardag och som jag jobbar hårdast på.

När jag skäms över mig själv så är det inte för att jag är rädd för vad du ska tycka. Jag skäms över hur jag inte passar in och för att jag är en loser. Jag har så lätt för att trycka ner mig själv och spä på med ännu fler anledningar till varför min ADHD gör mig till den sämsta personen i världen. Jag vet inte hur många gånger jag önskat bort min ADHD av skam och ilska. Av irritation att jag inte kan göra som alla andra och få det att funka. Det värsta är nog när du säger ”jag tror också jag har ADHD, jag har lite svårt att fokusera ibland”. Då blir jag arg. Du skulle bara veta hur det är att ha ADHD, då skulle du inte stå där och vara så himla glad, för ADHD är så jävla jobbigt. Det är inte bullshit.

Jag får det att låta som att min ADHD är det värsta som hänt mig, men sanningen är att absolut, det kan vara en så kallad ”superkraft” även om jag inte är helt bekväm med att använda det ordet. Om jag vänder på alla tråkiga sidor och försöker göra dem till positiva så fungerar jag såhär:

– Jag vet hur jobbigt det är att själv inte förstå så det gör mig till en bra lärare när jag ska förklara annat för andra och det gör att jag säger hej och ler varje gång eftersom jag vet hur mycket det kan göra för en person som har en dålig dag.
– Mina idéer kommer med hejdlösa impulser och jag vet att det gör mig till en rolig person att umgås med.
– Jag är kreativ, positiv och försöker alltid göra det bästa av situationen. Det är jag stolt över med mig själv.
– Jag är driven, snabbtänkt, smart och tänker utanför boxen. Jag vet att vill jag starta ett företag någon gång så kommer jag kunna fixa det, bara jag tror tillräckligt hårt på mig själv och omsluter mig med bra människor och affärspartners.
– Om du blir min vän så kommer jag göra allt i min makt för att du ska fortsätta vara det och ger inte upp dig. Detta för att jag har svårt att släppa in folk så nära inpå, så när du väl är därinne så är du viktig för mig och då släpper jag dig inte över en natt. Jag vill kalla mig själv en bra vän som finns i nöd och lust, och om jag uppfattas så, så är det det jag är mest stolt över.

Det som är jobbigt med min ADHD är att jag kan känna mig väldigt dum i sammanhang där jag inte känner min omgivning så bra, men när jag har nära vänner omkring mig som jag vet tycker om mig så kan jag släppa mig själv lös och må bra. Som att jag får vara mig själv och inte behöver vara i den där boxen som folk annars föredrar att man är i eftersom man lätt blir lite jobbig annars.

Jag hoppas verkligen att ni efter det här inlägget förstår att ADHD kan uttrycka sig i olika former, mer än bara en ”aggressiv kille som klättrar på allt och har nära till sina känslor”. Det finns så mycket mer som definierar en ADHD-person, och om ni vill höra mer så får ni gärna ställa frågor. ADHD är verkligen något jag brinner för att prata om och jag vill att ni ska förstå att det är inte en ”låtsas-sjukdom”. Diagnosen har påvisats att ha samband i hjärnan, alltså fysiska bevis, och är därför inte bara bluff.

The new leatherskirt

Hej på er! Idag blev en bra dag, jag har varit på toppenhumör och känt mig glad. Igår på min praktik fick jag en liten påse med tackhälsningar och sen lite klädesplagg, ett av dessa var den här kjolen som jag är sååååå glad över. Visst är den fin?

// Hi guys! Today has been a good day, I’ve been so happy. Yesterday at my internship I got a little bag with thank you-notes and then a few garments, one of those was this skirt that I’m soooo happy for. Isn’t it pretty?

Det här är helt klart ett av mina nya favoritplagg i garderoben, både till vardags och till fest.

// It’s without a doubt one of my new favorite pieces in my wardrobe, both to parties and to an ordinary day.

// Polotop – BikBok / Leatherskirt – ASOS / Coat – Zara / Shoes – Vans / Clock – Vodrich / Bag – Miu Miu //

5 quick goals I want (need) to reach

Jag har en del mål som jag ibland drömmer om att få uppnå men som är desto svårare att nå till. Nu tänkte jag dela med mig av några sådana för att underhålla er. Hehe.

// I have a few goals I sometimes dream of reaching, of which aren’t as simple as dreaming of. I want to share a few of them with you, to entertain you at least. Hehe.

Meanwhile at my friends at Samsøe. Favejacket for this whole spring, jeans – Custommade, shoes are Vans and hat from H&M.

MÅL NR 1: Bli den första kvinnliga bloggaren på café. Nu vet ju inte jag hur aktuellt detta är, men jag har alltid fascinerats av att få vara den enda kvinnan i en manlig miljö. En manlig miljö som inte är för manlig, förstår ni hur jag menar? Jag trivs i att vara den enda kvinnan i det sättet att jag blir ”speciell” i mängden, med rätt typ av män det vill tilläggas.

// GOAL NR1: To be the first woman-blogger at Café. I don’t know how current that is, but I’ve always been fascinated by being the only woman in an environment filled with men. An environment with men that’s not too ”manly”, do you get it? I enjoy being the only woman in that way that I get to be ”special”, with the right type of men to add.

MÅL NR2: Att bli bäst på något. Om vi ska göra ett tillägg på föregående punkt kanske jag skulle säga att jag skulle vilja bli en grymt duktig journalist på café som män vågade rådfråga om min feminina touch. Om vi ska se till helheten så drömmer jag generellt om att bli bäst på något. Helst att nätverka. Det är coolt.

// GOAL NR2: To be the best at something. If we’re gonna make an addendum to the previous paragraph, maybe I would say I’d like to be a very sharp journalist at Café that men dared to ask about my feminine touch. If we look at the general picture, I dream of getting to be the best on something, anything. Preferably to be the best at networking. That’s really cool.

MÅL NR3: Att sluta skämmas över mitt dåliga arbetsminne (tack för den j*vla ADHD…). Varje dag skäms jag något så grönjävligt för att mitt arbetsminne är så värdelöst. Det blir värre i situationer där jag inte bestämmer och där jag måste invänta direktioner från någon annan istället för att ”bara göra”. Då glömmer jag hälften av mina uppgifter för att jag fokuserar så hårt på de förstnämnda. För mig måste du berätta samma sak flera gånger innan det sätter sig. Fan vad jag skäms. Jag skäms så mycket över att du ska tro att jag är efterbliven när jag frågar saker för att dubbelkolla – flera gånger.

// GOAL NR3: To stop being ashamed of my bad RAM (thank you, you f*cking ADHD…). Every god damn day I feel so god damn ashamed because of my completely worthless RAM. It gets worse in situations where I don’t decide things and where I need to await directives from someone else instead of ”just doing”. Then I forget the half of it since I’m focusing so hardly on the firstly named ones. To me you need to say the same thing many times until it sets. Fu*k I’m so ashamed. I’m so ashamed that you should think I’m retarded when I ask to double check – so many times.

MÅL NR4: Att starta eget. Det här är så otroligt viktigt för mig på grund av mål nummer 3. Om jag har mitt eget slipper jag skämmas för mitt dåliga arbetsminne. Jag väljer vilka fina människor jag vill ha omkring mig och väljer vilken typ av miljö som ska finnas i mitt arbetsliv. Jag behöver det för att bli stark och för att få låta min kreativa sida (som dessutom är min bästa egenskap) faktiskt få flöda.

// GOAL NR4: To start my own business. This is to incredibly important to me because of goal number 3. If I have my own business I don’t have to be ashamed of my worthless RAM. I choose which people I want to surround myself with and in which environment I want to work. I need that to empower myself and to let my creative side (the side that’s actually my best attribute) just live.

MÅL NR5: Att förstå yoga och utöva det oftare. Jag har märkt att yoga släpper lös mina känslor något otroligt. Jag kan gråta innan, mitt i och under yogapass vilket är så befriande, för annars kommer inga tårar, någonsin nästan. Jag och mitt psyke behöver yogan, mer och oftare.

// GOAL NR5: To understand yoga and do it more often. I’ve realized that yoga truly lets my feelings lose. I can cry before, during and after a yoga class which is so liberating, because otherwise I don’t cry, barely ever. Me and my psyche needs the yoga, more and more often.

Take me back to the last dinner at Tott

Söndag är verkligen en dag som ofta får mig att reflektera över min vardag. Måndagsångesten infinner sig och tar över min hjärna lite grann. Det är så mycket möjligheter jag har och så många erbjudanden jag får som får det att snurra något grönjävligt i skallen på mig. Hur vet man vad som är rätt innan man testat?

Något som däremot kändes väldigt rätt var Åre. Jag längtar verkligen tillbaka och hoppas på att kunna säsonga nästa vinter. Det vore att försanna en dröm jag haft ett tag. Gärna plugga lite också. Gud, jag säger så mycket men hamnar alltid helt åt andra hållet… Jag är dock ändå lite nöjd med att ha det så. Jag vet aldrig vad det kommer bli av mig och även om det oroar mig ibland så är det väldigt underhållande också att få följa filmen om Alicia – filmen med slutet som aldrig kommer gå att gissas.

// Sundays are truly a day that many times makes me reflect over my every day. The monday-anxiety takes over my body and my brain a bit. There are so many opportunities and so many offers that makes my head spin at a crazy level. How do you know what’s right if you haven’t tried?

Something I do know was right though, was Åre. I’m longing to get back there and I hope to be there the whole season next winter. It would be lovely to make a dream come true. I’d love to study too. God, I say so much but I always end up somewhere totally else… I’m quite pleased with having it that way though. I never know what is gonna happen to me and with me, and even if that worries me sometimes it’s also a pleasure to follow the movie about Alicia – the movie with an ending that can’t be guessed.

Den här utsikten hade vi varje kväll från Tott där vi bodde. Förresten ett sjukt bra hotell som vi absolut kommer boka resterande gånger vi besöker Åre. Verkligen högklassigt med spa, god mat och dryck, liksom ski-in. Det var en dröm.

// This is the view we had every night from Tott, where we stayed. It was a really good hotel of which we will absolutely book the rest of the times we’ll visit Åre. A really high-class hotel with spa, delicious food and drinks, and ski-in. It was a dream.

Sista kvällen åt vi på hotellrestaurangen och det var ju en dröm. Jag glömde fota min huvudrätt men jag filmade den så det kommer komma med i min Åre-vlogg sen när jag får upp den hehe… Drinken smakade i alla fall äppelpaj, sjukt gott! Isacs i bakgrunden var också god, men inte alls så god som min!! Vi har i övrigt helt sjukt olika smak när det kommer till drinkar. Han gillar bittert medan jag gillar sött, och gärna kaffedrinkar!

// The last night we ate at the hotel restaurant and it was also a dream. I forgot to take photo of my main course but I recorded it to my Åre-vlog that will be up soon hehe… The drink tasted like applepie, crazy-delicious! Isacs drink in the bakcground was also good, but not at all like mine!! We actually have a huge different taste in drinks. He likes bitter drinks and I like them to be sweet, and most preferable coffee-drinks!

Det här var förrätten. Om jag inte missminner mig var det råbiff på älg eller ren? Den var också så sinnessjukt god.

// This was the starter. If I remind it right it was tartar made of elk or raindeer? It was also crazy-delicious.

Ser ni efterrätten då? Crème brûlée med bär och deras egen sorbet. Det var så gott att jag trodde jag skulle svimma. Jag kommer helt klart beställa in en likadan när vi kommer dit nästa gång. Wow! Önskar jag tog bild på deras irish coffee också… mums! Min favvo. Om man vill imponera på mig så ska man göra en riktigt god irish med myyycket grädde!

// Do you see the dessert though? Crème brûlée with berries and their own sorbet. It was so good that I thought I would faint. I’ll definitely order it again when we get there next time. Wow! I wish I would’ve taken a photo of their irish coffee too though… yummie! My fave. If you want to impress me you’ll have to make the best irish coffee, with lots of cream! 😉

Different nails same accessories

Klocka: Vodrich (håll er uppdaterade nästa vecka då jag äntligen får presentera en ny klocka i min samling!), orm-ringen är från någon random hemsida som jag inte minns vad den hette och aldrig hört om innan, den smalare ringen är en omgjord enkrona så jag vet inte om det finns fler sådana än den jag har! 🙂 Jag kanske har berättat tidigare att jag är dålig på att använda smycken och mest bara har smycken av värde eller proveniens för mig.

// Watch: Vodrich (keep yourselves updated because next week I’ll finally get to present to you my new watch!), the snake-ring is from a random website that I don’t remember and never heard of before, the thinner one is a ring that’s made of a 1-crown so I don’t know if there’s more or if I’m the only wearer! 🙂 I think I’ve told you about how bad I am at wearing jewelry, since I only wear the ones that are by value or personal provenance to me.

Vad tyckte ni om min alldeles första vlogg förresten? Jag kände mig nervös för att ladda upp den, men samtidigt tyckte jag att det var superroligt att fixa och hålla på med så jag får tacka Sudio som ville samarbeta med mig genom en så rolig grej! Jag ska försöka börja klippa ihop Åre-vloggen också. Jag vet egentligen inte vad jag har för video-material men det ska bli roligt att sitta med!

// What did you think about my first vlog by the way? I was nervous about uploading it, but at the same time I thought it was really fun to edit and make so I’ll have to thank Sudio for collaborating with me through such a fun thing! I’m gonna try to edit the Åre-video too. I don’t know what I’ve filmed and not so it’s going to be fun to make!